And now the stars aren’t out tonight, But neither are we to look up at them...

Igår spontan-åkte jag hem till Sandra och tog ett glas vin. Jag kände mig i väldigt stort behov av att komma hemifrån och prata med någon. Henrik försökte sitt bästa men sms funkar inte riktigt lika bra... så jag övergav hans hjälp och hoppade på bussen i spöregnet.

Hade väldigt svårt att sova inatt av någon anledning. Kan ha berott på den nattliga promenaden vid halv 3 på morgonen. I don't know.

Idag har jag varit uppe på Eurobob med Sandra och hennes 2 barn. Tanken var att jag skulle kolla på ett par skor men med dom rövarpriserna går jag hellre med blöta strumpor. Blev lite småinköp dock. nya strumpbyxor + knästrumpor, en tröja, en BH, en ny väska och hårfärg. (Inte snyggt med brun utväxt, halvrött hår och nästan orange hårtoppar. nu ska det jämnas ut så det blir helrött.

I morgon är det girls night out. Jag, Sandra och Linda ska spendera kvällen i Tingvalla och sedan vidare till Garage för att kolla på Thomas spelning (som vi lovade att kolla på)Ska försöka hålla mig lite lugn eftersom Henrik kommer hem till mig på 11 på lördag morgon (!) för att hjälpa mig med flytt-städning.
Bra planering!

1985.02.27 - 2008.06.10

Jag hittade ett foto på dig idag och varje sekund när du fanns i min åsyn var som knivar i hjärtat.

Jag minns alla sommarnätter när vi satt och pratade ända fram tills morgonen om allt och ingenting. Du berättade hur mycket jag betydde för dig. Jag rökte en till cigarett och log "Du är allt min vän"

Jag minns alla dagar då vi smög iväg från skolan för att sitta i dungen, ensamma. Du frågade om jag skulle finnas där. Jag rökte en till cigarett och log "För alltid i din närhet"

Jag tänker på alla nätter då jag sett dig i mina drömmar. Du talar om för mig att jag inte ska gråta för din skull. Jag röker en till cigarett och snyftar "Du fattas mig"

Jag saknar dig varje sekund, varje minut, varje timme, varje dag.
Ab imo pectore!
(Av hela mitt hjärta)

Dagens garage-dos och total förvirring.

Har jobbat första dagen med han som använder en kabin-hake som örhänge. Sånt gillar vi.

Kom in en tämligen förvirrad tant på jobbet idag. Hon snurrade runt med sina påsar och jag frågade om jag kunde hjälpa henne med någon (service som fan) Hon sliter upp en platspåse men massa ruttna svampar i och frågar mig vad det är för svampar.
come again?!
Ser jag verkligen ut som en svamp-kännarmänniska? i don't think so.
Hon måste ha varit sjuk på något sätt för hon verkade så förvirrad. Hon stog och drog i våra gardiner i flera minuter innan hon letade sig emot ytterdörren.
geez....

Träffade Linda för lite willys-shopping och sprang även på Pontus. Så idag har man nästan fått sin dagliga Garage-dos utan att faktiskt vara på Garage. (Var bara ölen och Josef's trummande på allt som fattades)

...och så har vi hon som glömde sitt snus på jobbet två dagar i rad... score! Jag är så stolt över mig själv. Jag vet inte vad det är med mig. Senaste dagarna har jag varit så förvirrad. Allt jag säger kommer ut fel, allt jag gör blir fel. Sinnesrubbad för stunden. Kanske för mycket att tänka på. Eller något.

och nu är jag sur på Kevin som försöker manipulera ut söta Dave! Gillas inte av folket!
(Ja, det är en HK-referens och jag förväntar mig inte att ni ska förstå... bara acceptera)

I don't know where i'm going, but i know i'm gonna get there!

Nu är det mycket... Allt händer på en gång och jag har verkligen inte tid.
Jag tyckte det var alldeles nyss jag fick min lägenhet och nu är det bara en vecka kvar tills jag faktiskt får gå och hämta nycklarna.
Det är fan inte klokt.. och vad har jag gjort?? NADA! ZIP! NOTHING! INGET!
Vet inte hur fan jag ska hinna med allt och det bara byggs på mer och mer hela tiden som måste göras.
Känns som att ju mer saker jag måste ta tag i, ju mer skjuter jag upp det.
Folk är vänliga och erbjuder sig min hjälp, och när jag väl ska tacka och ta emot så finns det tydligen inte längre tid för att hjälpa mig.
Ge fan i att erbjuda hjälp om man ändå bara gör det för att vara artig. Då är det bättre att bara hålla käften, eller att helt enkelt stå för det man lovar.
Jag ska fan fixa det här själv.
Tack för inget.

Jag har varit i väsby idag... inte så givande som jag hade hoppats på.
..och jag glömde köpa mat.

...FINE BY ME!

Jag förstår inte vitsen med att kommentera folks bloggar utan att skriva sitt namn.
(Jag förstår inte varför någon ens väljer att kommentera dom mest hjärndöda inläggen på ett sådant seriöst sätt heller)

Jag har haft tid att fundera på det här nu... jag har haft alldeles för mycket dödtid att fundera på dom mest dumma sakerna jag kan komma på.
Jag har upptäckt vad vissa folk går för. jag har upptäckt att vissa folk inte bryr sig så mycket som dom vill ge sken av. Jag har upptäckt att folk ljuger och sprider osanningar, än så bara om sig själva, lite mer frekvent än vad som borde uppfattas som normalt.

Jag kan inte mer än att försöka förstå. jag kan inte mer än att vara mig själv och om det inte duger så FINE BY ME!
Jag tänker fan inte slita arslet av mig för att göra någon glad, som sedan tar mina råd, mina ord och mina omtankar och kastar dom på marken, spottar på dom och sedan har mage nog att säga att ingen bryr sig. att ingen tycker om en. att ingen lyssnar.
Ibland får man faktiskt skylla sig själv. Drar man sig för att fråga efter hjälp, eller ens väljer att inte tala om att man mår dåligt eller vad som är fel så kan man helt enkelt inte räkna med att folk ska fatta.
get a fucking grip!!!

Sluta tyck så jävla synd om er själva hela jävla tiden.

Nu blev det ett bittert inlägg här men folk i allmänhet borde fan lär sig veta bättre än så.
Känner ingen sig själv längre?
Varför har "exakt alla" tappat bort sig själva på vägen?

Jag har bättre saker för mig än att slösa bort min tid på att ens engagera mig i ovilliga människor.
Nu är det slut med det, jag har viktigare saker att tänka på just nu.

Chips och ostbögar.

En dag i Kista med Liza.
Lite shopping, mycket magknip.
God Nachotallrik.
På vägen dit hamnade jag framför någon på bussen som rapade vitlök hela resan.

Resan hem var galen. Packat med folk på tåget (även packade folk på tåget)och på bussen hem sätter sig en tant bredvid mig som stank bajs. Hon gick av i Märsta Centrum och blir utbytt av nästa tant som även hon stank bajs.
Vad har folk emot personlig hygien?

Nu blir det till att ta bussen hem till Sandra och äta "chips och ostbögar" som det råkade bli på msn. Jag är lat som tar bussen 2 stationer.

Överdos av vätske-ersättning.

Jag har fått en ny besatthet.. och den heter Resorb.
Varje morgon börjar med en Resorb i ett halv glas vatten. Vet inte varför men jag har intalat mig själv att jag mår mycket bättre utav det.
Idag tog jag 3 st och vart lite fundersam på om man kunde överdosera detta... Man kan ju få vatten-förgiftning så tänkte att man kunde få Resorb-förgiftning.
Skickar iväg ett litet 'retoriskt' sms och frågar H. Han tror att det nog ska ta väldigt mycket för att man ska bli förgiftad av det. Man måste nog dricka väldigt mycket under väldigt kort tid och då är det större risk att vatten-förgiftningen kickar in INNAN Resorben gör det.

Hur som helst så lugnade inte det mina hypokondri-nerver så jag ringde giftinformationscentralen och jag lovar att dom satt och skrattade åt mig när dom bad mig vänta i luren för att koppla mig vidare.
Det visade sig att det inte var någon fara men att man ska vara lite försiktig då det innehåller mycket salter.
Damn, karl-jäveln hade rätt i alla fall.

Absolute icebar -> Texas Longhorn - > Vampire Lounge

En lördag med så mycket fläng, men fan vad värt det var.

Jag möter upp Liza och hennes två vänner som kommit över från England för att hälsa på i några dagar. Vi tar tåget in till stan och möter även upp sara där.
Vi tar en snabb kaffe på 7/eleven (som förövrigt har sjukt gott, billigt kaffe)innan vi påbörjar kvällens eskapader/bravader.

Stopp 1 var Absolute icebar. Måste säga att man hade många funderingar. Skulle det verkligen vara så kallt? Kommer läpparna fastna på glaset av is man får sin drink i? Kommer det vara halt på golvet? ...Ja, det var så kallt, nej läpparna fastnade inte och nej det var inte halt. golvet var ju självklart inte av is!
Vi blir klädda i någon ful folie/galon-poncho som inte var speciellt smickrande för figuren. Eftersom glasen är gjorda av is så får man även ett par handskar med denna poncho... Mmmm... mysigt...? undra hur många som haft dom där handskarna på sig? Vem vet vart dessa människor har haft sina händer och så vidare.
Vi gav upp efter ca 25 min då vi alla hade druckit upp våra självlysande drinkar, tagit massa foton och faktiskt sett allt som fanns att se i detta pyttelilla frysrum. Det var lite överskattat men definitivt en upplevelse.
Då vart det rakt ut för att tvätta händerna.

Stopp 2 var Texas Longhorn (T.L). Vi var alla hungriga och jag hade hört så mycket om detta ställe under kvällen då vi alla var inställda på att äta där. Bara det att ingen utav oss visste var stället låg. Vi vandrade gata upp och gata ner i stockholm innan vi gav upp och försökte få bord på Karlssons. Det visade sig vara kört så vi frågade om vägen till närmsta T.L. Hon i dörren säger att vi måste åka till slussen för det. (Fick reda på senare att det visst fanns ett i stan så lite sur blev jag)
Vi åker till slussen och vandrar runt i regnet huuuuur länge som helst. Fram och tillbaka. Liza ringer någon och frågar vart vi ska, men det visade sig bli helt fel. Efter många suckar och magkurr går vi in på en 7/eleven och frågar vart vi ska. Tydligen bara ner för gatan? Vi vänder oss om och där, som en uppenbarelse i rött och gult ligger det ju! Med iver i benen, och i magsäckarna, skuttar vi dit bara för att få reda på att det är fullt och väntetiden är ca 45 min... SCORE!
Vi dividerade om vi skulle gå någon annanstans men nej... det slutade med att vi stannade och väntade på denna underbara mat. Och underbar var den!!

Efter årets matkoma så blev det 3:e och sista stoppet för kvällen... Källargångarna under Östgötakällaren, Vampire lounge. (Även promenaden dit var lång, blöt och snabb).
Ett ställe som är kända för sina glassdrinkar. Det var som att dricka milkshake fast med alkohol i... farligt för en sweet-tooth like me. Tyvärr så var jag fortfarande så sjukt mätt efter maten att jag knappt fick i mig hela härligheten. Kände mig gravid-tjock när vi var på väg hem efter all mat.

Känner nu på morgonen att min stukade fot INTE gillade alla dessa långa promenader ömmar mer än igår, men det var värt det.
Tyvärr måste jag ge lite minuspoäng till mig själv som var trött, och öm och allmänt samma gamla blyga människa jag alltid varit så jag var mycket tystare än vanligt.
wordcount: max 60 ord på hela kvällen (ja om man bortser från det jag pratade med Liza och Sara)

These boots are made for walking... or in my case... stumbling.

Fredagen visade sig bli en typiskt fredag med öl. Var nu iofs ca 2 veckor sedan jag drack öl så att så typiskt kanske det inte var. eller va?
Var hemma hos Sandra iaf.
Shit jag är alldeles för trött för det här egentligen.
Behöver jag säga att jag INTE var i tvättstugan kl 7 imorse? Jag sov förbi denna gång också.

Tog en sväng förbi Henrik inatt också på vägen hem och pratade lite. Hur trevligt som helst. Kändes miljoner gånger lättare än jag trodde.
Ville mest bara ha första gången avklarad så jag visste ungefär vad jag kunde vänta mig... och det jag kunde vänta mig var en vän.
Han prackade på mig massa böcker som jag skulle låna och så fick jag massa ölglas.
Lämnade allt hemma hos honom dock då det känns ganska onödigt att släpa hem ÄNNU mer saker nu precis innan jag flyttar.

När jag sedan ska gå hem ifrån honom så drar jag på mig mina skor men är lite slarvig med dragkedjan på ena kängan så i slutet av trappan glider skon liksom snett på foten, jag trampar snett i trappan och flyger 3 trappsteg ner.
Det var en jäkligt kul vandring hem... Smärta är allt jag har att säga.

Så nu sitter jag här med en blå och svullen fot samtidigt som jag väntar på att mor och far ska komma med släpet.
Jag känner att jag kommer vara alldeles utmärkt hjälp idag med alla möbler. Jag och min döende fot.

Stoppa pressarna för fan!

Nu förbiser vi dessa jättesvåra vardagsproblemen som diverse karlar, vilka ensamma mammorna nu väljer att dejta och om det faktiskt är snyggt eller fult med en randig tapet på ett loft (ska helst sägas på engelska a'la Simon och Tomas. Jag vet inte vem som är vem, bryr mig inte heller)

Just nu är mitt största bekymmer följande...
Helt plötsligt, helt utan förvarning, har jag upptäckt att alla mina BH-ar är för små.
Vafalls?! Hur gick nu detta till?
Har jag gått upp så mycket i vikt? Ja.(har gått upp minst 5 kg öl denna sommar)
Kan ju alltid hoppas att all vikt lades på tuttarna då i sådana fall.

Ja.

Nu ska jag äta popcorn till middag (Det ÄR nyttigt. Det är ju majs för i helvete)och förbanna den/det som stängde av mitt varmvatten mitt i en dusch, så jag översköljdes av flera liter isande kallt vatten.
Tack världen!

You got to make it your own way but you'll be alright now sugar...

Det är så typiskt mig att välja att blogga istället för att gå och kissa. Varit akut kissnödig i snart 30 min.

A var precis här. Pratade en massa och plockade ihop det sista av hans saker som han bara drällt runt lite här och där i min lägenhet. Nu är iaf det viktigaste sparat så nu är det fritt fram för mig att kasta saker hej vilt på lördag.

Lördag blir en ganska stressig dag. Tvätt-stuga kl 07.00. MÅSTE verkligen tvätta innan jag kan packa klart.
Sen runt 10 kommer mor och far hit med en släpkärra så vi kan skicka massa saker till tippen. Nu ska alla fula gamla möbler försvinna för gott. Ska bli så skönt att få bort det mesta. (Herregud så tomt det kommer vara här fram tills jag flyttar)

Sen på kvällen ska jag möta upp Liza och hennes vänner som kommit hela vägen från England för att hälsa på. Ska bli spännande och då bär det iväg till Absolute ice-bar i Stockholm.

...Kommer sova hela söndagen.

You're bringin' on the heartbreak

My interpretation

You talk about life, you talk about death,
And everything in between,
Like it's nothing, and the words are easy.
You talk about me, and you talk about you,
And everything I do,
Like it's something, that needs repeating.
I don't need an alibi or for you to realize,
The things we left unsaid,
Are only taking space up in our heads.
Make it my fault, win the game
Point the finger, place the blame
It does me up and down,
It doesn't matter now.

'Cause I don't care if I ever talk to you again.
This is not about emotion,
I don't need a reason not to care what you say,
Or what happened in the end.
This is my interpretation,
And it don't make sense.

...and you can easily gamble your life away. second after second, and day by day

Jag vet inte vad jag ska säga.
Varje sekund plågar mig.
Får bita mig i tungan och sitta på mina händer för att inte ringa dig, för att inte skicka iväg ett sms bara för att tala om att jag saknar dig.

Allting får mig att sakna. Allting får mig att tänka på dig.
All energi har bara runnit ur mig, precis som alla tårar.

Hade en välbehövd tvätt-tid idag som jag valde att strunta i för att jag låg ihopkrupen i sängen och drunknade i mina egna tårar.

Det här är tortyr.

Do me a favour...

Well the morning was complete.
There was tears on the steering wheel dripping on the seat,
Several hours or several weeks,
I'd have the cheek to say they're equally as bleak!

It's the beginning of the end, the car went up the hill,
And disappeared around the bend, ask anyone they'll tell you that.
It's these times that it tends,
The start to breaking up, to start to fall apart
hold on to your heart.

Do me a favour, break my nose!
Do me a favour, tell me to go away!
Do me a favour, stop asking questions!

He walked away, well his shoes were untied,
And the eyes were all red,
You could see that we've cried, and I watched and I waited,
'Till he was inside, forcing a smile and waving goodbye.

Den kalla verkligheten

Jag hoppades att jag skulle vakna och allt skulle ha varit en dålig dröm.
Men sanningen gör ännu mer ont i dagsljuset.
Du är verkligen borta...
Du har verkligen lämnat mig.

Hur ska jag klara av att gå till jobbet idag när jag inte kan hålla tillbaka mina tårar i mer än 5 min innan jag börjat tänka på dig igen?

Om du inte ville göra mig illa, hur kommer det sig då att det gör så fruktansvärt ont?

Hur kunde jag vara så dum att jag lät detta pågå så länge som det gjorde?
Hur kunde jag vara så dum att jag tillät mig själv att bli helt hopplöst kär i dig?
Hur kunde jag vara så dum att jag bara lät dig gå?

Hur kunde du bara lämna mig där, helt förkrossad?
Hur kunde du bara gå din väg utan att ens se dig om?
Hur kunde du bara låta vårat farväl bli så okänsligt?

Jag kan inte andas.
Jag vill inte tänka på hur vårat sista möte slutade.
Hade jag vetat detta hade jag tagit tillvara på varenda sekund då du fanns vid min sida.

Nu är det för sent...
Du är borta och det enda jag kan göra är att stirra på nyckeln du lämnade på hallgolvet som du aldrig kommer använda igen.

Suspicious minds

I'll sing it one last time for you... then we really have to go.

Stunden för klarhet är nu kommen. Fast jag vet inte om jag kommer trivas bättre i den ljusa sanningen än i min egen suddiga uppfattning av verkligheten.

Jag tror jag vill stanna kvar här.
Frågan är.. vad vill du?

I try to be all that you need, Try not ever let you down. Still I can see it in your eyes... not good enough!

Ibland önskar jag att jag bara hade modet att skaka om dig och säga att det här inte funkar.
VI är inte värde det här.
Varför går vi runt och beter oss som att allting är helt perfekt när vi båda innerst inne vet att det bara är för tillfället?
Varför går JAG runt och tillåter mig själv att falla hårdare och hårdare när jag vet att landningen kommer bryta varenda ben i min kropp?
Alla tecken finns där, det är bara det att jag väljer att inte se dom.
Detta avstånd du skapar emellan oss kommer aldrig krympa. Lägger inte all skuld på dig då jag är den som låter detta ske.

Många saker du säger skrämmer mig ända in i märgen, och mina tankar börjar flyga...
Jag kan inte leva med någon som bara ser detta som ett försök. jag behöver veta att du är 100% säker på att du vill vara med mig.

Det värsta är väll att vi delar så många åsikter om det här med känslor och förhållanden.
Jag anser att man måste leva i nuet när det kommer till kärlek. Man kan inte gå runt och oroa sig för att det KANSKE eller KANSKE INTE kommer att hålla om några år.
Man måste ta vara på det man har och bara njuta av att man är lycklig för stunden. Men just dina ord om att man inte kan älska förens man är säker på att det kommer hålla livet ut satte mig totalt ur balans.
Du berättade om en vän till dig som är gift och har två barn som varit tillsammans med sin man väldigt länge... Du berättade att att hon fortfarande inte sagt till sin man att hon älskar honom bara för att det är ett för stort ord att säga till någon om man inte vet att det kommer hålla. När man varit tillsammans 30-40 år så kan man säga det. Du berättade även att du tyckte detta var helt rätt.
Jag ville lämna dig stående där då. jag ville gå min väg och inte vända mig om.
Är det såhär jag vill leva? I ett förhållande där min pojkvän inte kan tillåta sig själv att ens känna mer än "jag tycker om dig mycket".

Jag vet inte om jag klarar av det här.
Jag behöver mer än så.

Take me to a house I can live in

Lånet är fixat.
Har begärt adressändring.
Har kontaktat elbolaget för flytt av elavtal.
Har kontaktat bredbandsbolaget för flytt av avtal.

Börjar röra mig i rätt riktning, synd bara att det inte går lika snabbt och smidigt som jag hade hoppats på.

Har i alla fall fått hem flyttkartonger nu så imorgon blir det en packar-dag.

What if you were right the first time?

Har börjat vänja mig vid tanken att inte längre blogga på as-sega jobbiga blogg.se
Bara massa problem, strul och krångel (åter igen... synonymordlista TACK!)

Igår var en bra jävla dag!
Fick mitt besked om att mitt lån har gått igenom så nu blir det att shoppa möbler till nya lägenheten.
Prio ett blir garanterat att hitta en bra snygg soffa, som under INGA omständigheter får komma ifrån IKEA! Damned to hell om jag ens råkar tänka tanken att köpa soffa ifrån IKEA. Dom flesta är grymt fula och galet obekväma och inte ens deras låga priser kan väga upp alla deras brister. Nej, ibland får man faktiskt vad man betalar för. Pure rubbish a'la Kamprad.

Nu säger jag precis som Mötley Crüe säger; I'm on my way, I'm on my way... home sweet home!

I know what it means to walk along the lonely street of dreams...

Blogspot ska tydligen vara stället...
Jag har hoppat och flyttat och testat.
Jag har skrikit. Jag har blivit arg, frustrerad och förbannad (synonymordlista tack)
Metrobloggen och blogg.se
Nu blir det ett tredje alternativ.

Just a try-out.