Denna gång utan sarkasm

Dagens gåta: Hur lång tid tar det från det att jag vaknar tills det att jag sitter på facebook?
Svar: Under 3 minuter.
Teknik... pfft.

Nu sitter jag här, kl 6 på morgonen, och kollar på barnprogram. Man kan ju undra vad det är för fel på mig.
Jag är som ett litet barn dagen före julafton. Kan inte sova. Bara väntar och väntar på att det där stora ska ske.
Det stora för mig denna gång är just middagen ute. Inte ofta jag äter middag ute på fin restaurang, och ännu mer sällan äter jag middag med mor och far. Längtar längtar.
Ska fixa håret och måste leta fram en klänning som passar. Det är mycket som måste göras. Idag ska allt bli perfekt.

Ledighet schmedighet...

Äntligen är denna arbetsvecka över. Puh. Känns som om jag jobbat 100 dagar i sträck ungefär.
Satt och laddade upp i bilen på väg hem och bara längtade efter att få komma hem till ledigheten. Tji fick jag. Först och främst så var det lite självgrooming som behövdes. Ska ut på middag i morgon och även om strumpbyxorna täcker så är det fan inte ok att gå runt med päls på benen. Så in i duschen, raka, plocka, peela, skrubba, fila.. ja allt det där tråkiga som tillhör att vara tjej. Vill man vara fin får man lida pin (för övrigt vill jag fortfarande veta vad ordet "pin" betyder)

Väl klar med min egen renovering så sätter jag mig ner i soffan i hopp om att få slå på ledigheten. Inser då att det är stökigt som fan här. Hela lägenheten ser helt enkelt försummad ut. Som om ingen brytt sig om den på ett tag. Ingen kärlek för hemmet här inte. Blev en låååång lista på saker som måste fixas.
Jag får helt enkelt vara ledig en annan dag. Har jag jobbat i 10 timmar redan kan jag lika gärna jobba några till.

Ska sätta i mig ännu en pizza nu, fixa det jag kan här hemma sedan måste naglarna målas. Dagens höjdpunkt!

Spötify fail!

Jag har levt i total exil i 3 dagar nu. Eller.. totalt exil är kanske att ta i men det har varit en ren plåga. Mitt spotify premium gick ut i tisdags morse innan jag skulle till jobbet. Skulle gå in och öppna prenumerationen igen och då är det något jävla fel så det går inte. Jag kan inte använda spotify på telefonen utan premium. Jag dog. I 3 dagar har det varit problem med deras sida. I 3 dagar har jag fått leva, åka buss och jobba utan musik. Där kan man snacka problem!
Nu är det up and running igen så nu är jag glad.

Varit och handlat lite idag efter jobbet. Köpte nya strumpbyxor och ett par nya knästrumpor. Åh vad jag älskar strumpor i alla färger och former. Helt besatt. Ska ha dom på lördag när jag och kim ska ut på middag med mor och far. Mysigt. Jag kommer vara så jävla snygg!
Det ni.

Nu ska jag äta middag och sen sova. Imorgon är sista av 5 arbetspass. Inte jobbat 5 dagar i rad sen.. ja.. jag kommer inte ihåg när. Galet. Jag är trött.

Slut på tråkigt nonsens. Tjipp

Shame on me.... shame shame shame

Jag blir så trött på mig själv! Jag vill så mycket. Så så mycket. Jag är mer än kompetent till att göra dessa saker jag vill. Jag vill t.ex lära mig spanska. Det har jag velat hur länge som helst. Jag är smart och jag har en hemkurs för nybörjare som ligger i min bokhylla tillsammans med ett spanskt lexikon. Gör jag något åt saken? Nej jag bara drömmer om slutmålet som aldrig kommer ske på detta sätt.
Jag vill äta nyttigare och sluta vara så jävla fet. Men vad gör jag? Är för lat för att laga mat så jag äter en pizza och kollar på tv. Röra på sig? Nej jag har inte tid... eller jag menar jag har inte råd... eller alltså jag KAN inte... Ja ni vet alla dom där ursäkterna som inte har någon som helst bakgrund.
Jag är så fruktansvärt trött på mig själv just nu så det är inte ens roligt.
Jag tycker illa om mig själv. Det ska man inte göra. Bara det är ju ett klart tecken på att jag borde göra dessa saker som jag vill. Jag skulle må så mycket bättre då.
Men jag gör inget. Inget alls.

Me, My boots and I

Nu var det så länge sen jag var inne och skrev här så att jag har blivit automatiskt utloggad ifrån blogger.
Sitter och fönstershoppar på nätet och vill gråta blod över alla vackra och intressanta kreationer som bara är några få klick bort. Detta är nästan plågsamt. Känns som riktig rehab. Börjar få abstinens pga bristen av shopping. Nya kläder är som en drog för mig. Sitter och drömmer om sommar och nya klänningar. Hittade ett par skor som bara var för snygga för att inte inspektera närmare. Jag gick till och med så långt att jag la dom i "kundkorgen"

Ångrade mig lika fort igen. Visste skulle det vara en dröm att få ha dom där på fötterna. Jag skulle känna mig så fin. Men det är värt att avstå ifrån allt vad shopping heter när jag sparar pengar för att unna mig nya vinterskor. Nästa lön så måste dom bli mina. Jag är värd detta. Jag tycker att jag är värd detta. 

Hur underbart är det inte att Iron Fist gör vinterstövlar?! 

All the love i need.

Jag vill bara ägna en tanke till alla fina människor jag har runt omkring mig (och även dom som befinner sig långt bort) Jag hoppas ni förstår hur mycket var och en utav er betyder för mig.
För att låna Nadas ord: Ni är mina hjältar!

TYST! Var bara tyst! med enklare ord...håll käften för fan!

Jag blir lätt irriterad på folk som ALLTID ska vara så jävla PK. Skämta om en mördare, och dom är där och hytter med fingret. Skämta om en naturkatastrof och dom är där och lägger fram sak-riktig statistik. Fota något roligt och dom är där och lägger fram en exakt logisk förklaring till varför vissa saker är på ett visst sätt.

Men tyst! 

Jag orkar inte höra. Jag orkar inte umgås med folk som inte har någon som helst humor. Var bara tyst...

En annan sak som stör mig är militanta whatevers som påtvingar andra sin livstil. Det kan handla om sport, religion eller kost. Vanligtvis är det kosten som jag råkar ut för. Jag har inga som helst problem med att acceptera att folk vill leva på sitt eget sätt. jag respekterar folk som ser till djurens bästa och vill stå upp för djurens rätt. Jag respekterar till och med dom där galningarna som påstår att gud finns på riktigt. Något jag inte accepterar är att dom dömer mig för att jag inte lever som dom gör. 

Stötte på en bekant för ett tag sedan. Under lunch. Det första hon gör är att kläcka ur sig hur äcklad hon blir utav "människor som mig" som sätter i oss gifter efter gifter utan att ens tänka på konsekvenserna. Observera att detta var en människa jag inte pratat med på några år. 

Ursäkta? Mitt liv. mina val. jag behöver inte höra att "bacon dödar". "Bacon är gris". JAG VET! Jag älskar bacon. 

Hur skulle hon må om jag sa till henne: Du, kan du sluta lägga upp bilder på din fula dotter på facebook? Jag blir lite småäcklad av att se henne äta banan med hela ansiktet. 

Jag gillar inte att folk kritiserar mig för den jag är. Det är en öm punkt. Ska jag vara helt ärlig... när jag var liten lärde jag mig att om man inte har något snällt att säga ska man inte säga någonting alls. Precis. Så håll käften. 

Mila Kunis

Så jäkla grym brud

Toppenbra skådespelerska och sjukt snygg

Jag vet inte om detta är något som jag borde erkänna men jag får en slags kick utav att råka höra eller läsa att ett ex använder exakt samma smeknamn på sin nya tjej som han gjorde för mig. På något sätt får det mig att känna makt. Som att jag betydde mer än henne. Som att hon inte är värd ett eget namn. Som att han fortfarande tänker på mig när han är med henne.
Nej, detta handlar inte om avundsjuka. Det handlar om maktbegäret alla har men ingen vågar erkänna. Jag mår bra av att veta att jag gjorde ett så starkt intryck på någon så att dom på någon nivå kände att det var värt att bevara och föra vidare.
Suck it bitch. 
Du vet inte att det där gulliga namnet han har kallat dig är något som han och jag har uppfunnit tillsammans. Det är mitt. Det kan du aldrig ta ifrån mig.

jag måste vara sämsta människan.
inte nog med att jag glömmer mitt nyinköpta ciggpaket i automaten på ica maxi... jag glömmer även bort ATT jag glömt dom.
Var helt övertygad om att jag hade ett helt oöppnat paket hemma... kommer hem från jobbet, röksugen som fan... nothing!
Nu sitter jag här utan cigg. det är så jävla synd om mig.

13 timmars arbetsdag.
ovärt.

Tack Filip för denna tid!

Tog farväl av våran chef idag på jobbet. Hans sista dag på Arlanda. Det var mycket känslor i luften. Händerna skakade, knäna var svaga och hjärtat slog dubbla slag. Med gråten kvävd sa vi hej då till världens bästa chef. En sådan fin och ärlig person. Jag har haft en sådan tur som fått chansen att jobba med en sådan underbar människa. Han har lärt mig så mycket. Han har hjälpt mig att utvecklas på så många olika sätt och jag är honom evigt tacksam.
Han kommer alltid ha en plats i mitt hjärta och han kommer vara evigt saknad!

Tack för allt du har gjort för mig, för oss!
Tack!

Det är nog dags att erkänna nu...

Jag har alltid haft problem med min syn på ekonomi. Jag har så lätt för att köpa saker samma dag lönen kommer in på kontot och sedan tänker jag att det där med räkningar löser sig. Jag lurade mig själv och jag lurade alla runt omkring mig i över ett år. Jag log och hade inte ett bekymmer i världen. Men innanför min låsta dörr begravdes jag i räkningar, kravbrev, skulder, kronofogden, inkasso och vräkningshot. Jag var för stolt för att be om hjälp. Jag sjönk längre och längre ner i skiten tills det var omöjligt att ta sig upp. Jag flydde denna verklighet med att köpa mer saker, gick ut på krogen oftare, öppnade inte ens mina brev jag fick på posten i hopp om att jag blundade tillräckligt hårt så skulle allt bara försvinna. Jag dog en dag i taget.

Vet inte om jag ens kan måla upp en bild på hur illa det verkligen var. Jag hade papperskassar överfulla med oöppnade brev och räkningar. Jag hade skulder på över 100 000:- och bara det säger en hel del.

Nu, ett år senare, sitter jag med full kontroll över min ekonomi. Jag har kämpat något så otroligt hårt med detta. Kan inte ens förklara vilken tuff utmaning detta har varit för mig, och är fortfarande.
Det påverkar min vardag otroligt mycket. Med alla avbetalningar på mina skulder så har jag ca 2000:- att leva på efter alla räkningar varje månad.. om ens det. Det ska räcka till mat, nöjen och cigg. Saker jag har fått dra ner på avsevärt mycket. Det är jobbigt när folk frågar om jag vill med och äta middag, eller om man ska ut och bara ta en fika. Jag måste skramla, tänka, planera till en gräns så det känns löjligt. Jag har satt mig själv i skiten och jag får helt enkelt se sanningen i vitögat och ta mitt straff.
Jag hoppas att ingen är så pass dum som jag var när det kommer till ekonomin. men jag vågade be om hjälp när jag var på gränsen till galenskap. Det är inget fel att fråga om hjälp då och då. Man kan inte klara allt själv.
Jag kämpar fortfarande varje dag med detta men i slutändan får jag min belöning. Jag kan starta om på nytt. Jag får den där chansen att leva ett skapligt liv, som jag borde haft för 2 år sedan.
Jag vägrar ge upp. Jag har ungefär ett år kvar utav avbetalningar på detta sen är jag äntligen fri!

schnigel!

Ny dag, nya tag. 

Ny tid, ny strid.

Helg igen. Ledig nu fredag - lördag.
Idag står inte mycket på schemat. Ska städa lite, tvätta lite... slöa lite.
Imorgon ska vi ut på äventyr. Ska följa med Liza och Jimmy på Raw comedy stockholm. Aldrig varit på något sådant så ska bli roligt. Har ingen aning om vilka som ska uppträda eller så men det spelar ingen roll för mig.
Efter ska vi försöka svänga förbi Josef och hälsa på. Karln har ju tydligen köpt en klubb inne i stans så måste ju kika vad det är för place. Bara han inte lämnar garage.

Vet inte varför jag är uppe nu. Vaknade kl 06:30 och nästan flög ur sängen. Ska äta lite mer riskakor nu innan jag sätter igång med lägenheten.
Har för övrigt fått någon dille på riskakor. äter dom hela tiden jämt. så jäkla goda!

Hej, jag älskar mig själv löjligt mycket.

Idag är en till sådan där dag då jag känner mig jävligt snygg. Fått en hel del blickar idag och oavsett vad det beror på så intalar jag mig själv att det är för att jag är så jävla snygg!
Jag älskar dom dagarna när jag känner så.
Ge mig bara ett par höga klackar så är jag all set!

gimmi gimmi gimmi!

dreggel.
Snubblade över dessa skor på bild i en tidning. letade upp dom och vips så fanns dom på brandos. Vill dö, så mycket vill jag ha dom!
något dyra men åååh. ge mig.
snälla?
Bara lite?
Jag lovar att vara snäll.
...ett tag.

Jeffrey Campbell

Jag är störtlöjlig.

Jag tvingade Kim att skaffa Ica-kort igår. Så jävla löjligt men jag gör allt för lite rabatt.

Dagens sanning.

I do more things by accident than other people do on purpose.

Älska!

Fick finaste gosnos-filten utav Kim idag. 

Underbar

Tack hjärtat!

I love you like a black guy loves KFC

- Posted using BlogPress from my iPhone

Fullbokad söndag!

Blev inte mycket action igår inte. Somnade på soffan och vaknade kvart över 2 på natten... oj då. Så blev en stillsam hemmakväll... IGEN!
Fick Kim att lova mig att nästa gång vi båda är lediga en helgdag så ska vi ut och leva lite farligt. Iaf ett glas vattnigt vin på en sunkig klubb borde han kunna unna mig.

Hade jättesvårt att somna om igen när jag väl gått och lagt mig i sängen. Låg vaken och lyssnade på Kims snarkningar till kl 4 i morse då jag somnade utav ren utmattning. Men inte hjälper det... jag är uppe med tuppen idag iaf. Mer morgonpigg människa får man ju leta efter.
Kl 8 var jag uppe och flög. En maskin tvätt sattes igång och en maskin med disk. Har städat köket och vardagsrummet. Kim är iväg och handlar frukost till oss.

Idag ska jag göra en tripp till Uppsala. Ska ha hej då-fika för Stina som jobbar sista passet om en vecka och sedan flyger över halva jorden ner till Australien. Där alla hamnar. Måste vara något speciellt med det lilla landet =)

Nu ska jag platta håret och måla naglarna.
Snart kaffedags.

saturday off.

Bakade scones till hjärtat i morse när han vaknade.
Det var uppskattat.
Nu ligger jag i soffan med världens huvudvärk och väntar på hemleverans utav milkshakes.

Förhoppningsvis blir det bättre i skallen så jag orkar fixa till mig lite och kanske göra något utav kvällen.