Thursday, August 19, 2010

Hands off din jävla gaphals!

Jag kollade på Ellen Degenres show på tv nyss. Två st tjejer skulle tävla om ett pris... redan där finner jag irritationsmoment nummer 1... dessa två tjejer är helt okända för varandra. Dom har aldrig träffats förut och kommer antagligen inte träffas igen, men ändå envisas dom med att stå och kramas på scenen och göra high fives när någon svarar rätt på en fråga. KOM IGEN! sluta ta på varandra, ni känner inte varandra. Det stör mig något så fruktansvärt mycket, men jag vet inte varför.
Sedan när tävlingen är över så står båda och hoppar och skriker (fortfarande kramandes) och ser så överlyckliga ut... kom igen, vafan är du så jävla glad för? Du förlorade precis? Du hatar denna människa... du var ett poäng ifrån att vinna en resa runt jorden, du vill inte krama henne, du vill slå henne. SLUTA!

Vinnaren utgör irritationsmoment 2, och detta är väldigt vanligt. Händer minst 3 ggr per avsnitt... Ellen står och ska förklara vad hon vunnit men lyssnar hon?? Neeeeeeeej hon står bara och hoppar och skriker och skriker och hoppar och skriker lite till. Sen säger hon "va?" för att hon inte hörde vad hon vann. Då upprepas vinsterna och hon börjar tjuta för full hals igen... Seriöst!!! sluta skrik och lyssna din jävla idiot!

Jag blir irriterad på allt idag... eller så är det bara det att alla som är med i Ellen show är kompletta airheads!

Friday, August 13, 2010

Fredag... eller november.

Göteborg var ju.... en besvikelse. Typisk att det skulle spöregna hela hela tiden.

Nu sitter jag och hoppas på att strejken som hotar flygplatserna i GB inte ska komma igång som planerat. Varför planerar dom strejk precis precis när vi ska åka till England?? Skärpning facket!

Min huvudvärk gör mig tokig. och tjurig. Precis som ett litet barn blir jag irriterad och gnällig för minsta lilla sak. Så det blir en till sak att roa sig med i veckan. Måste till vårdcentralen för att få remiss till en skall-röntken. Jippi... eller nått.

(Fan alla dagar smälter ihop nu för tiden. Gått hemma alldeles för länge.)

Nu ska jag iaf roa mig med att (försöka) måla grafitti på naglarna.
Cheers.

Friday, August 06, 2010

Letters to you...

Fredag morgon. Min käre pojkvän gick med på att köra mig hem till min gamla lägenhet för att hämta lite kläder och en resväska som jag vill ha med till Göteborg...
Innanför dörren möttes vi av ett berg med reklam och diverse post. Smart som han är, min karl, säger han till mig "-Vill du att vi går igenom posten när vi ändå är här?" Jag avböjer flera gånger med anledningen att jag inte orkar.
Väl tillbaka hemma hos oss igen igen så pratar jag med en vän som har fått ett väldigt viktigt brev. Ett brev ifrån en väldigt bra vän som befinner sig väldigt långt bort ifrån oss. Jag borde ha ett likadant hemma i min lägenhet.
I'm kicking myself right now. Varför kan jag aldrig lyssna på min karl? Varför gick jag inte bara igenom posten?
Blä
Men underbar som han är så gick Kim med på att åka förbi lägenheten igen imorgon bitti innan vi far till gbg så jag kan kolla efter mitt brev.

Nu har jag äntligen fått tillbaka min kamera. Eller den var aldrig borta borta men har inte haft tillgång till varken laddaren eller USB-sladden.
Men nu är jag back in business.

Thursday, August 05, 2010

Det rullar...

Nu händer det faktiskt saker här.
Nu i helgen packar vi våra väskor och drar till Göteborg. (Varje gång jag ska skriva att vi ska "åka" till Göteborg så börjar jag istället skriva att vi ska "flytta" till Göteborg men det är ju helt fel... måste vara önsketänkande)
Ska bli skönt att slippa Märsta ett tag. Få se någonting annat än insidan av lägenheten för en gångs skull.
...Jag ska bara ladda kameran.



Den 21a sticker vi sen vidare till Harwich, England. Ska hälsa på Liza och se hur hon bor.

Ja... motivationen ligger i stort sett på minus just nu pga 3 nätters sömnbrist. Därför påminner inläggen om något slags brev man skrev till sig själv i mellanstadiet. (Vafan skulle det vara bra för?) Om jag träffade min mellanstadie-lärare idag skulle hon få en smäll eftersom hon tvingade oss att återuppleva våra misslyckanden flera år i rad när vi fick läsa dessa brev om och om igen på varje skolavslutning.