Jag vet inte vad jag ska säga.
Varje sekund plågar mig.
Får bita mig i tungan och sitta på mina händer för att inte ringa dig, för att inte skicka iväg ett sms bara för att tala om att jag saknar dig.
Allting får mig att sakna. Allting får mig att tänka på dig.
All energi har bara runnit ur mig, precis som alla tårar.
Hade en välbehövd tvätt-tid idag som jag valde att strunta i för att jag låg ihopkrupen i sängen och drunknade i mina egna tårar.
Det här är tortyr.
No comments:
Post a Comment