what i've been up to

idag: Ted's för bokning av tatuering. Äntligen blir Anders minnestattoo mer än en önskan.
Piercing!

Anti earth-hour som protest mot klimathororna!

Den ekoterroristiska organisationen WWF anordnar idag den världsomspännande Earth Hour, där 24 städer jorden runt ska släcka ner sin belysning för att spara den el vars produktion mindre begåvade människor påstår bidra till planetens uppvärming. Vår egen sinnesslöe monark har också gått på detta kvacksalveri och tänker släcka ner slotten ikväll (ännu en anledning att införa republik). Kvällspressen uppmanar som väntat den menlösa gråa massan att följa efter i klimathysterin.

Som en följd av detta tänker jag som en ren protest mot alla klimathoror, ekoterrorister och miljöfascister timmen mellan 20:30 och 21:30 ikväll tända varenda jävla lampa jag har, och plugga in och slå på alla elektroniska apparater i min ägo. Och det är inget litet antal, mina vänner. Jag kommer under denna timme att suga så mycket el att det väger upp för 24 grundlurade nedsläckande miljömuppar, om inte mer!

Detta är enbart för att förra årets underbara tillställning var en sån fet jävla besvikelse...

Nurhonen/Nordin/Sundling/Scholl

"Efter mycket krångel är nu kryssen bokad för Linda, Tessan, Simon och David"
Det var Lindas status på fejjan imorse. Underbart. Singelhytten ftw (ja förutom Linda som råkar vara förlovad men hon får låssas)Visar sig att i stort sett alla som ska med på kryssen åker i par (bf/gf) så vi får skapa vårat eget elite-team!

Jag på en båt... hur ska detta sluta? Ja, antingen i hyttens fyllecell (dvs duschen) eller på botten av östersjön. It can go either way.

Silja Galaxy, here we come!! ...eller... 28e maj iaf.

Heartbreak warfare

Jag vet inte vad jag gör. Jag har totalt tappat kontrollen nu. Alltid samma destruktiva beteende. Varför kan jag inte bara växa upp och inse att jag bara skadar mig själv?
Jag hoppar in, jämfota, utan att se bakåt. Jag tar för stora kliv. Ena idiotin efter den andra, och jag ser ingen skam. Jag har ingen skam.
Skämmas är vad jag borde göra. Skämmas för mina tankar, skämmas för mina handlingar, skämmas för mina ord. Men jag har ingen skam.
Jag krigar mot mig själv, med mig själv. Jag kan inte tolka mina egna signaler och jag kan inte läsa mina egna tankar. Jag har en inre dialog som skulle kunna få den vettigaste av människor att klösa sönder sin kropp. Jag har en inre dialog som skulle kunna få den hälsosammaste av människor att självmedicinera och överdosera.
Jag kan inte laga detta. Jag kan inte rätta till alla fel jag ställt till med. Jag kan inte acceptera alla orättvisor jag utsatts för. Du har totalt krossat mig, och ärrat min själ och mitt hjärta.
Läkeprocessen gör ont och tar tid, och jag klarar inte av att korsa just den gränsen. Min känslomässiga smärttröskel har helt upphört att existera och påminnelser av dig får mig att ömma.
Jag gör så gått jag kan. jag försöker verkligen komma förbi min spärr och leva ett liv som bara är mitt men nu har balansen rubbats av något helt oväntat.
Är det värt det att ge sig in på samma spår igen? Är det värt det att försöka dölja mitt inre krig och kanske, kanske kunna bygga upp något nytt men någon som inte är som du?
Varför kan jag inte släppa detta?

Back on track... ?

Finally! Efter 10 dagar som en jävla nomad har jag äntligen fått tillbaka mitt internet. Hade aldrig kunnat ana hur beroende jag faktiskt är (enligt telenor är det 49% more or less)

Jag borde ha hur mycket som helst att skriva om... eller... egentligen inte. Dagarna ser ut som dom alltid gjort. Med meningslösa timmar som rullar på i ett berusat tillstånd.
Statusen är den samma, gråa tankar, tråkiga meningar. Ord som rullar på utan någon som helst innebörd eller känsla.

Jag borde vara gladare...

Avundsjuka är ett obehagligt fenomen...

Jag är en avundsjuk person. Inte svartsjuk, utan avundsjuk. Det är viktigt att kunna skilja på dessa två obehagliga fenomen.
Småsaker kan få mig att tycka synd om mig själv och att avundas dessa människor som tycks ha exakt allting jag vill ha... men inte har.
En vän ändrade precis sin civilstatus på facebook till 'In a relationship' och hur glad jag än är för henne kan jag inte låta bli att känna hur den gröna ådran börjar pulsera i mitt inre.
Jag vill ha det där. Kärlek. Närhet. Intimitet. Någon som tycker om mig. Någon som vill leva med mig.
Fast egentligen inte.

Fick ett sms för någon dag sedan av en vän som skrev att han fått ett nytt jobb. Jag blev oerhört glad för hans skull eftersom jag vet hur svårt han har haft det... Men åter igen visar avundsjukan sitt fula anlete.
Jag vill också kunna känna den tryggheten igen. Ända sedan jag blev informerad om varslingen från mitt jobb har världen snurrat ur fokus. Alltid går så fort och jag hinner inte riktigt reagera och anpassa mig. Allt är kaos.

Missförstå mig inte, jag är inte den som missunnar folk saker. Jag finner oftast större lycka i andras framgångar än i min egen, men ändå kan jag inte låta bli att avundas dessa människor som tycks ha allt jag vill ha... men inte har.

Lätt-påverkad?

Jag blev tvingad att lyssna på lite scooter igår kväll på jobbet... och kunde inte låta bli att göra som jag blev tillsagd; att lyssna på deras nya skiva.
"Troligt att det kommer finnas en enda bra låt men ok, det kan ju inte skada att titta" tänkte jag...
FUCK ME! Blev så jäääävla såld på skiten. Besatt rent ut sagt. Har gått om och om hela morgonen.
Scooter liksom?! Vafan jag trodde dom försvann 1995.
anywho... i love it.