Jag möter upp Liza och hennes två vänner som kommit över från England för att hälsa på i några dagar. Vi tar tåget in till stan och möter även upp sara där.
Vi tar en snabb kaffe på 7/eleven (som förövrigt har sjukt gott, billigt kaffe)innan vi påbörjar kvällens eskapader/bravader.
Stopp 1 var Absolute icebar. Måste säga att man hade många funderingar. Skulle det verkligen vara så kallt? Kommer läpparna fastna på glaset av is man får sin drink i? Kommer det vara halt på golvet? ...Ja, det var så kallt, nej läpparna fastnade inte och nej det var inte halt. golvet var ju självklart inte av is!Vi blir klädda i någon ful folie/galon-poncho som inte var speciellt smickrande för figuren. Eftersom glasen är gjorda av is så får man även ett par handskar med denna poncho... Mmmm... mysigt...? undra hur många som haft dom där handskarna på sig? Vem vet vart dessa människor har haft sina händer och så vidare.
Vi gav upp efter ca 25 min då vi alla hade druckit upp våra självlysande drinkar, tagit massa foton och faktiskt sett allt som fanns att se i detta pyttelilla frysrum. Det var lite överskattat men definitivt en upplevelse.
Då vart det rakt ut för att tvätta händerna.
Stopp 2 var Texas Longhorn (T.L). Vi var alla hungriga och jag hade hört så mycket om detta ställe under kvällen då vi alla var inställda på att äta där. Bara det att ingen utav oss visste var stället låg. Vi vandrade gata upp och gata ner i stockholm innan vi gav upp och försökte få bord på Karlssons. Det visade sig vara kört så vi frågade om vägen till närmsta T.L. Hon i dörren säger att vi måste åka till slussen för det. (Fick reda på senare att det visst fanns ett i stan så lite sur blev jag)Vi åker till slussen och vandrar runt i regnet huuuuur länge som helst. Fram och tillbaka. Liza ringer någon och frågar vart vi ska, men det visade sig bli helt fel. Efter många suckar och magkurr går vi in på en 7/eleven och frågar vart vi ska. Tydligen bara ner för gatan? Vi vänder oss om och där, som en uppenbarelse i rött och gult ligger det ju! Med iver i benen, och i magsäckarna, skuttar vi dit bara för att få reda på att det är fullt och väntetiden är ca 45 min... SCORE!
Vi dividerade om vi skulle gå någon annanstans men nej... det slutade med att vi stannade och väntade på denna underbara mat. Och underbar var den!!
Efter årets matkoma så blev det 3:e och sista stoppet för kvällen... Källargångarna under Östgötakällaren, Vampire lounge. (Även promenaden dit var lång, blöt och snabb).Ett ställe som är kända för sina glassdrinkar. Det var som att dricka milkshake fast med alkohol i... farligt för en sweet-tooth like me. Tyvärr så var jag fortfarande så sjukt mätt efter maten att jag knappt fick i mig hela härligheten. Kände mig gravid-tjock när vi var på väg hem efter all mat.
Känner nu på morgonen att min stukade fot INTE gillade alla dessa långa promenader ömmar mer än igår, men det var värt det.
Tyvärr måste jag ge lite minuspoäng till mig själv som var trött, och öm och allmänt samma gamla blyga människa jag alltid varit så jag var mycket tystare än vanligt.
wordcount: max 60 ord på hela kvällen (ja om man bortser från det jag pratade med Liza och Sara)
No comments:
Post a Comment