Är man ingen familj om man inte har barn?

Jag läste ett långt och argt inlägg på facebook idag från en mamma som var rent ut sagt skitförbannad på folk som parkerar på familjeparkeringen utan att ha barn i bilen. Hennes inlägg var inte bara skrivet i ren ilska utan var helt fel. Hon skrev att enligt lag så FÅR man enbart parkera där om man är höggravid eller om man har barn i bilen. Hon drog paralleller hit och dit med handikapp-parkeringar och lata människor. Som den paragrafryttare man är så kollade jag på trafikstyrelsens hemsida vad som gäller för dessa parkeringar, och alla får stå på dessa. Inga regler. Det är ren anarki.

Arga mammans argument var att dessa platser är till för att barnfamiljer behöver mer plats att parkera och finns av säkerhetssjäl för att barnen ska slippa korsa gator när man går mot affären man besöker.
I mina ögon är 50% av detta bullshit. Jag kan köpa att man måste tänka på säkerheten med barn i allmänhet och att man kanske behöver mer plats för vagn och liknande (som sist jag kollade brukar förvaras i bakluckan och inte i baksätet...) men vad är det för jävla argument?Vad är det för gator på parkeringen hon menar?
Det som störde mig mest med hennes urdumma inlägg var att hon anklagar alla utan barn för att vara lata, oomtänksamma individer som "snor" hennes parkering. Att man ställer sig nära bara för att man är lat. MEN SJÄLVKLART! Alla hatar att handla. Alla har någonstans att vara. Alla har en tid att passa. Alla är stressade. Kanske har man barn som väntar på att bli hämtade från skolan. Kanske har man en sjuk sambo hemma.

Jag skäms inte för att säga att vi parkerar på familjeparkeringen i vårat parkeringshus när vi ska handla. Våra liv är minst lika viktiga som arga mammans, bara att vi inte har ett barn. Absolut skulle vi kunna ställa oss längst bort på parkeringen men... varför skulle vi när det finns 4 helt tomma rutor närmare ingången som ingen använder?
Du med vagn kan ställa dig längst bort. Där finns gott om plats för dig att bre ut dig + att förhoppningsvis har du ögonen med dig och kör inte ut vagnen mitt framför en körande bil. Vem är det som är lat nu?

Nu menar jag inte att dessa parkeringar är onödiga, tvärtom. När dom är lediga så är det en utmärkt chans för barnfamiljer att få en liten fördel, för det är precis vad dessa rutor är, en fördel. inte en rättighet. Men är alla platser upptagna... well vad gör du då? Skiter i att handla? Vet du vem som står där? Är det 4 barnfamiljer före dig så är det kört?
Suck it up och parkera som alla andra. Gnäll istället om väsentliga saker som svält och krig istället.
Vem vet, kanske hade vi haft fred i världen om alla parkeringar hade varit 'familjeparkeringar' ...

Karaktär som en rysk hamnhora.

Det där med att säga nej till socker... så kommer karln hem med munkar.
Hej.

It's amazing what a year can do

För ett år sen var jag sjukskriven. För ett år sedan hade jag redan besökt så många läkare under en månads tid att jag hade mitt frikort. För ett år sedan mådde jag så dåligt så jag inte ville gå utanför dörren.
För ett år sedan startade mitt livs jobbigaste resa. Hälsan låg på botten och träningen fick falla bort. Jag kommer ihåg att jag grät varje kväll i flera månader. Jag var rädd. jag hade ont. Jag var trött.
Varje dag var en kamp. Jag kom knappt ur sängen vissa dagar.
För ett år sedan var jag mig egna värsta mardröm. Hela mitt liv stannade upp för att cirkulera kring en enda liten grej, och det var min hälsa. Min huvudvärk. Min yrsel. Mina bra dagar var färre än jag kunde räkna på en hand.

Nu har ca 2 månader gått på 2015 och det har redan hänt fler bra saker än vad det gjorde under hela 2014.
Vi har köpt vårat drömhus i ett fantastiskt område där vi båda känner oss hemma.
Vi är på god väg att utöka familjen från 2 till 3.
Vi har nu sålt lägenheten och om 3 månader slipper vi den för alltid.
Jag hag har tagit tag i mig själv igen. Har äntligen börjat tänka på vad jag äter igen. har börjat gå hos kiropraktor för min rygg och för min huvudvärk.
Vi planerar vårat bröllop (som visserligen inte kommer infalla förns 2016 men ändå)
Jag känner att 2015 kommer bli ett bra år, och om jag jämför med vart vistod för ett år sedan så är framstegen enorma!

Then you really might know what it´s like...

Igår fick jag mig en liten tankeställare... Jag stötte på en bekant som jag inte träffat på ett tag. Hon kom där med magen i vädret och var så lycklig och vacker. 
Hon hade läst mitt tidigare inlägg om vårat IVF-försök och sa att det var otroligt stort gjort att gå ut med det öppet. Spontant i den sekunden kände jag bara "knip igen, stick härifrån och ta din mage med dig!" men sedan sa hon något som fick mig att stanna upp; Hon förklarade att hon själv haft stora problem med att bli gravid och att dom har försökt i över 4 år innan det gick vägen med lite 'hjälp ifrån doktorerna' ...Det jag för en sekund sen tyckte var så orättvist blev helt plötsligt 100% rätt. 

Jag har väldigt svårt att känna lycka för folk som är gravida just nu, men det kanske inte alltid är så orättvist dom jag i den stunden tror. Man vet aldrig vilken resa en annan människa går igenom.

En hemlighet som vill ut...

Det händer så mycket i våra liv nu. Det här med flytten är fortfarande i rullning. Måste sälja lägenheten så snart som möjligt och väntar nu på en värdering utav mäklare.
Planerar bröllopet för fullt. Kyrkan bokad och på tisdag ska vi åka och kika på lokalen vi vill hyra.

Men det absolut största som händer just nu är våran plan att starta en familj. Vi har under en lång tid, ca 2 år underfär, försökt utöka våran familj från 2 till 3, men det har varit svårt. Vi har varit på en fertilitetsklinik och gjort en utredning och nu har vi blivit placerade i kö för vårat första IVF-försök. Det är så många tankar som snurrar i mitt huvud just nu men vi bestämde oss för att vara öppna om detta. Det är absolut inget att skämmas för, att vi kämpar något så innerligt för något som vi båda vill men inte kan åstadkomma på egen hand.
Så många månader besvikelsen har slagit en i ansiktet. Så många tårar. Så många gånger vi har velat ge upp. Så länge vi har mått dåligt i hemlighet.
Alla frågar "är det inte dags för barn snart?" och jag vill bara skrika rakt ut VI KAN INTE! Men det blir alltid samma svar, ett litet leende och " det kommer när det kommer" sen gråter jag hemma i min ensamhet.
Nu har vi äntligen sett ett ljus i denna långa mörka tunnel, och förhoppningsvis möter vi någon väldigt speciell i slutet.

The good ol´A.H

"I believe in manicures. 

I believe in overdressing. 

I believe in primping at leisure and wearing lipstick. 

I believe in pink. 

I believe happy girls are the prettiest girls" 

-Audrey Hepburn

My perfect day

Sitter och surfar runt på olika bröllopshemsidor och drömmer mig bort. Hittat massa roliga sidor där man kan shoppa saker till festen. Vill bara att tiden ska gå fortare så jag kan börja beställa hem saker. Vill inte köpa hem en massa innan vi flyttar, då det känns lite onödigt att släpa det från ett hem till ett annat.

Little by little

Vilodag 2. Börjar känna att bihålorna inte känns lika ömma längre. Har fortfarande en hosta som dödar och halsen gör ont, snoret rinner fortfarande och locket i öronen är kvar. Men jag känner att det är på bättringsvägen nu. 

Fick i mig lite kaffe i morse iaf. Det som inte hamnade på golvet dvs. Funny story; står i köket och häller upp kaffe. Mitt i den hällande rörelsen nyser jag till så kraftigt att hela kroppen rycker med. Det hamnade kaffe precis överallt. Tack och lov missade jag mig själv. Skulle bara vara det som fattas nu: Brännskador.  

Ändrade planer.

Jag kommer inte ha ett slottsbröllop som jag hade tänkt. Pga lite olika omständigheter så var inte det de bästa valet för oss.
Har kikat runt på lite kyrkor i Väsby och letar nu festlokal. Detta kommer bli en otroligt lång och knepig resa känner jag på mig. Jag är ju inte den som nöjer mig med vad som helst. Vissa krav känner jag att jag måste hålla fast vid. Tur vi har 17 månader på oss att plnaera :P

Är hemma sjuk idag. Åkte på en riktig dunderförkylning efter 8 arbetsdagar i rad. Nu får jag vila ordentligt så jag är frisk och kry nästa vecka då jag har läkarbesök.

Ska få provsvaren på mina hormontester. Ska bli väldigt intressant att se vad de säger. Ska även göra ett ultraljud på äggledarna och äggstockarna och se hur dom ser ut. Har aldrig gjort något sådant förut men blev så intresserad efter att ha läst om denna undersökning.
Nej det är inte så att jag har någon konstig fetisch för äggledare och verkligen vill se hur dom ser ut. Jag är bara nyfiken på att veta mer om hur en framtida graviditet kan påverkas eller inte påverkas utav detta. Är trots allt vid 30-sträcket nu och det skadar aldrig att bara göra en grundlig koll för att se att allt fortfarande fungerar som det ska :P

Nu ska jag bädda ner mig och min nässpray i soffan och kolla på komediserier ifrån 90-talet hela dagen.