Little by little

Vilodag 2. Börjar känna att bihålorna inte känns lika ömma längre. Har fortfarande en hosta som dödar och halsen gör ont, snoret rinner fortfarande och locket i öronen är kvar. Men jag känner att det är på bättringsvägen nu. 

Fick i mig lite kaffe i morse iaf. Det som inte hamnade på golvet dvs. Funny story; står i köket och häller upp kaffe. Mitt i den hällande rörelsen nyser jag till så kraftigt att hela kroppen rycker med. Det hamnade kaffe precis överallt. Tack och lov missade jag mig själv. Skulle bara vara det som fattas nu: Brännskador.  

Jag är ett 30-årigt barn

Jag skäms inte för att säga att jag är på många nivåer precis som ett barn. jag är mörkrädd. Jag längtar efter mamma när jag är sjuk. Jag skriker när jag inte får som jag vill. Jag kan inte vara ensam...

Just ensamheten skrämmer mig. Jag vet inte vad det är som får mig att känna denna panik. Vet inte om det är tystnaden, eller det faktum att jag inte har någon hos mig om något skulle hända.
Nej, detta handlar inte enbart om min hypokondri. Självklart tänker jag ibland "skulle jag svimma nu, vem skulle hjälpa mig?", men det är så mycket mer än så.
När jag är ensam så äter jag inte. Jag rör mig inte. Jag fungerar inte. Vem ska jag laga mat till? Mig själv? nej gud så tråkigt. Skulle en propp gå och det blir strömavbrott, vem ska skydda mig från alla monster som väntar i mörkret?
Skulle någon försöka ta sig in i lägenheten, vem ska då skrämma iväg dom?

Dessa orationella tankar snurrar i mitt huvud varje gång jag blir lämnad ensam. Kvällarna är värre än dagarna. Just denna helg jobbar Kim kväll. Idag jobbar han 11.00-23.00 och ja, jag stog i fönstret, kollade på bilen när han lämnade parkeringen, och grät.

Lediga dagar

Åter igen är jag uppe i ottan en ledig dag. Eftersom jag alltid har en tendens att somna på soffan mellan kl 19 och 20 så vaknar jag alltid väldigt tidigt.
Äter frukost i min ensamhet, kollar på 'en plats på landet' och drömmer mig bort till landsbygden i England.

Kim jobbar hela helgen och jag har ingen aning om vad jag ska hitta på för att roa mig själv.
Julen behöver plockas bort.
Måste lära mig hur jag plockar bort alla picasa-foton från telefonen (det sista jag vill ha på min telefon är 8 år gamla bilder på ex-pojkvänner och liknande)
Rensa avloppet
Tvätta
Diska

...ni ser. finns ingenting jag kan hitta på.
Appropå picasa... jag har precis bytt ifrån iPhone till samsung. Har inte lärt mig alla funktioner än och snacka om att jag blev förvånad när jag hittade mina gamla gamla bilder från ca 6-8 år tillbaka i tiden. Länkade från min gamla blogg som är länkad till mitt google-konto. Har INGEN aning om hur jag får bort dessa bilder.
Google is NOT my friend today.

Ibland måste man ju få tvivla på sig själv? Eller?

-När jobbtelefonen ringer kl 5 en lördagsmorgon tänker jag "jag sover, låt mig vara ifred" men det ansvaret har jag tagit på mig själv att alltid svara.
-När ett sms dimper in i inkorgen en sen fredagkväll med texten "jag är sjuk och kan inte jobba på söndag" tänker jag: "det är väll inte mitt problem, jag är ledig på söndag" sen inser jag att så inte längre är fallet. Är någon sjuk och ingen kan ersätta så är det min uppgift att täcka det passet.
-När mailen rasar in med beställning- och artikelmallar på nya produkter och mat som ska in under helgen vill jag bara skrika rakt ut och jag tänker "jag klarar inte av allt det här"

...denna tvivlan jag känner för mig själv är ett måste för att jag ska få lite perspektiv. Den är ett måste för att jag ska kunna sparka mig själv i arslet och bevisa för mig själv att jag klarar med än vad jag tror. Visst kan jag erkänna att jag somliga dagar bara vill gråta av utmattning och uppgivenhet för att det är så mycket tuffare än vad jag trodde, men det är det som får mig att fortsätta. Det är det som får mig att jobba ännu hårdare och visa för mig själv och för alla andra att jag verkligen kan göra det här! Ibland måste man få tvivla lite på sig själv, det är först när alla andra börjar tvivla som det verkligen blir allvar.

Inside and out.

Drog på mig en hemsk matförgiftning igår. Mådde hur bra som helst efter lunchen, och Kim tog bilen för att åka och köpa lite frukt och godis till oss. Medans han är borta känner jag bara hur illamåendet kryper sig på och kallsvetten börjar rinna. Sen var det kört. Fick springa och kräkas konstant var 30e minut och grät som ett litet barn (jag AVSKYR verkligen att spy och tror jag ska dö varje gång). Natten var inte bättre, och stackars Kim vaknade varje gång jag sprang fram och tillbaka. Sov med kläder på mig precis utanför badrummet för att kunna komma in snabbt. Vid 5 i morse fick jag äntligen somna. 

Idag är det lite bättre. Spyr inte längre, men oj vad jag känner mig misshandlad! Är öm i hela magpartiet och revbenen. Är extremt uttorkad och huvudet värker något enormt. Har fått i mig lite vatten men magen är instabil som fan. Stannade hemma från jobbet idag, så jag hinner vila upp mig ordentligt. 

I kylen ligger mina fina äpplen och väntar och jag vågar inte äta dom =( 

Tyck synd om mig....

En sjukdag... mer får man inte.

Det blev så att jag åkte hem tidigare från jobbet igår iaf. Kunde knappt stå upp. Febern gjorde allt extra jobbigt. Jag skakade  i hela kroppen och kunde knappt prata pga allt snor och halsontet. Fruktansvärt. Kl 10 kom Kim och hämtade upp mig. Åkte hem för att bädda ner mig i soffan. Somnade som en stock och sov några timmar. Låg i soffan heeeela kvällen sedan.

Idag vaknar jag med exakt samma känsla: Ont i hela kroppen, halsen är supertjock och snor i hela huvudet... till råga på allt det så har jag mensvärk till tusen också. Sköning. Ska försöka få i mig lite frukost snart, eftersom matintaget igår inte var speciellt stort. Har svårt att känna hunger när jag mår såhär dåligt...

Ska inte gnälla egentligen eftersom det bara är en förkylning, min det känns lite lite bättre för stunden om man får vara lite gnällig när man är sjuk. Liten och ynklig. Det går över om någon dag. Det måste det, för i morgon måste jag jobba igen.

Min söndag, eran fredag

Har äntligen städat bort julen här. Vi hade inte mycket pynt men det lilla vi hade är nu borttaget. Bytt gardiner, dammsugat, tvättat, skurat och plockat. Puh. Varit igång sen i morse. Nu tar jag en paus framför datorn och tv:n innan jag börjar med middagen. Kim kommer hem från jobbet vid 15 och en stor stark karl som han behöver käk när han jobbat en hel dag. Idag står pasta med egengjord carbonarasås på menyn. Vi får se om jag lyckas utan att bränna skiten denna gång.

Idag är det söndag för mig. Min andra lediga dag innan jobbet kallar igen. Det känns så konstigt att avsluta sig "helg" när andra precis ska starta sin. Men men, pengarna måste in. 

Letar för övrigt jobb till tusen. Just nu är det deltidsjobb och ekonomi-jobb som tar över alla rekryteringssidor. Det är inget jag kan leva på, så letandet fortgår. Måste bort ifrån Arlanda. Klarar inte av detta längre. När hälsan blir lidande för stressen som jobbet medför är det dags att tänka om. Speciellt när giftet börjar tränga in bland personalstyrkan. Jag måste gå vidare. Helst igår. 

En liten svacka.

Ska man skratta eller gråta? Senaste dagarna har jag varit ett komplett vrak. Vet varken ut eller in längre. HUmöret svänger från lycklig till helt avstängd. Dagarna bara flyter på utan någon som helst mening. Upp, jobba, hem, sova, upp, jobba, hem, sova... jag behöver mer än så. Allting är så grått och tråkigt just nu. Ännu värre blir det när man går och väntar på provsvar som aldrig kommer. Saker man undrar som man inte får någon rätsida på. Måste fördriva tiden.

Något jag faktiskt kan kontrollera är min egen kropp så träningen har fått stå i fokus nu senaste dagarna.  Men inte bara det... jag har bestämt mig för att färga håret tillbaka till svart, och ikväll ska vi åka till Gröndal för att starta planeringen utav min nästa tatuering. Saker jag kan kontrollera kör jag till max för att skingra mina tankar. 

Idag är jag ledig så ska ägna min tid åt lägenheten som blivit lite ignorerad på senaste. Nu när vi äntligen har en vettig dammsugare så slipper jag iaf ryggvärken...

En bild säger mer än tusen ord...

As you can see, when you look at me, i'm pieces of what i used to be

Nothing's what it seems to be

I'm a replica, I'm a replica

Empty shell inside of me

I'm not myself, I'm a replica of me

Omöjliga val

Alla ställs någon gång inför ett val dom inte vill göra. Alla hamnar vid någon tidpunkt i livet vid ett vägskäl, utan att veta vilken väg som är den rätta.

Hur väljer man? Hur ska man kunna skilja på vad man vill och vad man behöver? Hur ska man kunna lämna vissa saker bakom sig? Alla dessa saker man så desperat inte vill ha men som ger den där tryggheten man behöver? 

Det gäller inte att enbart veta vart man vill gå, utan man måste själv se till att man kommer dit också. 

Det sägs att man alltid ska följa sitt hjärta, men ibland måste man våga släppa taget och i stället följa sin hjärna. Man måste lita på sig själv. 

Nej.

Jag orkar helt enkelt inte blogga just nu...

Nu är jag trött på snö...
Sen vår eller tidig sommar, det vill jag ha hela året. Jävla kyla fuckar upp min hy som jag vet inte vad. Händer, ansikte och fötter (?) spricker och blöder.
Ge mig lite sol nu.

Vuxna människor...

Jag vet att detta är ett fel som ligger hos mig och inte hos dem jag nu kommer skriva om. Så, då var det sagt iaf...

Varje gång det kommer fram en vuxen människa till mig i kassan, helst karlar, och vill beställa varm choklad (nej 'varm ssschhhhhooooklaaad' som det tydligen måste uttalas) så kommer dessa tankar fram. "Väx upp! Varm choklad är en bäbisdryck som du får dricka hemma. lär dig dricka kaffe som en riktigt karl!"
Jag vet att det inte är något fel med att dricka varm choklad, jag gjorde det förr också, men kan inte tvinga bort dessa tankar. Dom dyker upp helt otvingat.
Jag kan bara inte se denna chokladdrickande 40 -50åriga karl som en familjefar och försörjare. Jag ser honom i ett ljus utav nappar och gråt efter sin ssshhhoooklaaaad.
Förlåt men så är det.

Lördagsmiddag!

Ja, jag kommer bli en sådan där jobbig och irriterande typ som bloggar om vad jag äter. Jag gillar det. 

Idag blev det wok med kyckling. Kim gjorde ris till och jag gjorde egen yoghurtdressing eftersom jag inte äter ris. Tog laktosfri lättyoghurt, pressade 3 vitlöksklyftor, skar gurka och klippte i massa gräslök. Ungefär som Tzatsiki. Hur gott som helst och ändå nyttigt. Tog ungefär två skedar ris och blandade med en dl sås. Supergott. Jag är inte så kass på att laga mat som jag trodde.
Kycklingen och även grönsakerna tillagades utan matfett. Bra mättnadskänsla nu. Detta är för övrigt första gången på en vecka jag äter kött (om man bortser från tonfisken) och ska försöka hålla mig till att äta det max en gång i veckan.

Feedback

Senast jag fick en kommentar i min blogg var 29e december. Kom igen, jag behöver lite feedback. Lite önskemål. Någonting alls.