-När jobbtelefonen ringer kl 5 en lördagsmorgon tänker jag "jag sover, låt mig vara ifred" men det ansvaret har jag tagit på mig själv att alltid svara.
-När ett sms dimper in i inkorgen en sen fredagkväll med texten "jag är sjuk och kan inte jobba på söndag" tänker jag: "det är väll inte mitt problem, jag är ledig på söndag" sen inser jag att så inte längre är fallet. Är någon sjuk och ingen kan ersätta så är det min uppgift att täcka det passet.
-När mailen rasar in med beställning- och artikelmallar på nya produkter och mat som ska in under helgen vill jag bara skrika rakt ut och jag tänker "jag klarar inte av allt det här"
...denna tvivlan jag känner för mig själv är ett måste för att jag ska få lite perspektiv. Den är ett måste för att jag ska kunna sparka mig själv i arslet och bevisa för mig själv att jag klarar med än vad jag tror. Visst kan jag erkänna att jag somliga dagar bara vill gråta av utmattning och uppgivenhet för att det är så mycket tuffare än vad jag trodde, men det är det som får mig att fortsätta. Det är det som får mig att jobba ännu hårdare och visa för mig själv och för alla andra att jag verkligen kan göra det här! Ibland måste man få tvivla lite på sig själv, det är först när alla andra börjar tvivla som det verkligen blir allvar.
du har så rätt! visa det inte för någon annan än dig själv bara. man kan klara allt så länge man har viljan! Du är bäst och det vet du!!!
ReplyDeleteNada