Little by little

Vilodag 2. Börjar känna att bihålorna inte känns lika ömma längre. Har fortfarande en hosta som dödar och halsen gör ont, snoret rinner fortfarande och locket i öronen är kvar. Men jag känner att det är på bättringsvägen nu. 

Fick i mig lite kaffe i morse iaf. Det som inte hamnade på golvet dvs. Funny story; står i köket och häller upp kaffe. Mitt i den hällande rörelsen nyser jag till så kraftigt att hela kroppen rycker med. Det hamnade kaffe precis överallt. Tack och lov missade jag mig själv. Skulle bara vara det som fattas nu: Brännskador.  

Stop crying your heart out

Jag är så blödig. Jag kan börja gråta för absolut ingenting. En sorglig låt i en reklam och det är kört. Mitt riktiga lowpoint var när jag faktiskt grät till ett avsnitt utav sjunde himlen (vet inte varför men kollar på det i stort sett varje dag när jag inte jobbar morgon)

I kväll är en tuff utmaning då det är "Drömmen om ett barn" som står på spelschemat. Jag klarar inte av det. Gråter som ett litet barn varje avsnitt. Tur Kim inte är hemma och ser denna svaga människa jag förvandlas till.