Inside and out.

Drog på mig en hemsk matförgiftning igår. Mådde hur bra som helst efter lunchen, och Kim tog bilen för att åka och köpa lite frukt och godis till oss. Medans han är borta känner jag bara hur illamåendet kryper sig på och kallsvetten börjar rinna. Sen var det kört. Fick springa och kräkas konstant var 30e minut och grät som ett litet barn (jag AVSKYR verkligen att spy och tror jag ska dö varje gång). Natten var inte bättre, och stackars Kim vaknade varje gång jag sprang fram och tillbaka. Sov med kläder på mig precis utanför badrummet för att kunna komma in snabbt. Vid 5 i morse fick jag äntligen somna. 

Idag är det lite bättre. Spyr inte längre, men oj vad jag känner mig misshandlad! Är öm i hela magpartiet och revbenen. Är extremt uttorkad och huvudet värker något enormt. Har fått i mig lite vatten men magen är instabil som fan. Stannade hemma från jobbet idag, så jag hinner vila upp mig ordentligt. 

I kylen ligger mina fina äpplen och väntar och jag vågar inte äta dom =( 

Tyck synd om mig....

Bleeding on the inside

Det startade redan igår. Kände att det högg och gjorde ont i magen. Tänkte inte så mycket på det utan lät det vara.Hade ställt väckarklockan på 02.00 för en dag på jobbet. Vaknar och har ondare än innan, kallsvettas och mår fruktansvärt illa. Tanken på magsjuka slog mig men när man måste infinna sig på jobbet kl 4 finns det ingen möjlighet att sjuka sig. Jag gör i ordning mig precis som vanligt och illamåendet blir bara värre. Till slut kan jag inte hålla det inne längre utan jag springer och kräks. Det kommer blod. Jag spyr blod och tårarna rinner. Denna magkatarr tar kål på mig.

Jag åker till jobbet och sätter igång det jag ska göra. Sen kommer det igen. Blod och galla. Det är allt jag får upp. Ringer chefen men utan svar. Inte så konstigt när kl inte ens var 5... Skickar ett sms och skriver att jag måste åka hem. Sarah kommer in kl 8 som vanligt och strax efter det droppar även chefen in. Äntligen kan jag ge upp och åka hem. Kl 9.25 sätter jag mig på bussen hem och lättnaden sprider sig i kroppen. Jag kan slappna av igen.

Nu ligger jag hemma i soffan och vill bara dö. Vågar inte äta, men är jättehungrig. Vågar inte dricka men är uttorkad. Jag har min gamla diet kvar på datorn, den jag fick utav min doktor första gången detta spökade. Ingen fet mat. Ingen stekt mat. Inga kryddor. Inga grönsaker eller frukter med hårda skal. Inga syror i form av apelsiner. Inge kaffe och inget kolsyrat... Jag får alltså äta kokt sunk utan smak. Kul.
Ska sova en stund och hoppas det känns bättre snart. Tagit min medicin och ber till någon högre makt att den ska verka snarast möjligt. Denna smärta är utmattande!