Friday, June 10, 2011

Skatteåterbäring? Nej tack. Ta dom ni, jag behöver dom ändå inte...

Kan fortfarande inte skaka av mig känslorna utav enorm besvikelse. Känns som en klump i halsen som bara växer och växer.
Ja, jag grät igår kväll när jag fick reda på det och jag kommer säkerligen gråta lika mycket idag.
Det spelar egentligen ingen större roll sådär, det är bara pengar men det är pengar som jag räknat med att få och hade planerat in i min vardag. Pengar som jag jobbat och slitit för som jag blivit lovad.
Nu är det kört. Det där var enda chansen jag hade. När i helvete annars kommer jag ha 6000 kr över efter alla räkningar och utgifter att bara kasta på en telefon? Aldrig. Det kommer aldrig ske. Det där var min enda chans.
Jag är bara så jävla besviken.

No comments:

Post a Comment