Things can only get better

"How people treat you is their karma; how you react is yours"

"How people treat you is their karma; how you react is yours"

"How people treat you is their karma; how you react is yours"

"How people treat you is their karma; how you react is yours"

Försöker verkligen hålla fast vid detta nu, men det är svårt. Är trött på att bli besviken och lurad på saker som jag räknat med. Det här var ett riktigt downfall och ett nytt lågvattenmärke. När mitt jobb står på spel har jag svårt att vända andra kinden till. 

Vill gråta och skrika men samtidigt skratta. Det är komiskt egentligen. Här har man gått och väntat på något i 2 år, och när det äntligen ska bli av så blir man liksom blåst på konfekten. 

Nej, jag vet inte vad jag ska säga. Time to move on.

Reinventing the wheel to run myself over...

Det är precis det här jag menar! När motivationen går käpprätt åt helvete och jag vill sätta mig i ett badkar av semlor och bara äta mig ren.
Sköt upp min måndagsvägning till idag. Går upp, känner mig relativt nöjd med mig själv och plockar fram vågen. VÅG-ASET HAR GÅTT TILLBAKA TILL 76.9 Vad i helvete? Jag har gått upp 0.9 kg? Jag som varit så jävla duktig. Jag som kämpat så. Det är just en sådan här sak som får mig att vilja ge upp. Nu. på en gång.

Jag ska bita ihop. jag ska försöka se till det positiva detta medfört än så länge. Om man bortser från att jag tydligen blir tyngre (random svordommar här) så har jag ju faktiskt blivit smalare. Kläderna sitter bättre och jag minskar i storlek. Jag är piggare, oftast gladare (inte idag dock) och jag känner mig starkare. Ska det hålla lågan vid liv? Damn right! Jag får väll kämpa ännu hårdare. Jag är fruktansvärt besviken, och mitt tålamod ligger och väger på gränsen mellan likgiltighet och ursinne. Jag behöver någon dag att smälta detta och göra om denna frustration till bränsle. Jag ska vända detta och det ska få mig att kämpa ännu hårdare.
Andas Therese...
Ok here we go...

Startvikt 12-02-01: 77,7

• Måndagsvägning 12-02-06: 76,2 (-1,5)
• Måndagsvägning 12-02-13: 76,0 (-0,2)
• Måndagsvägning (Tisdag) 12-02-21: 76,9 (+0,9)

Total viktminskning: -0,8

Besvikelsen!

Ni vet den där känslan man har när man tror att man kan lita på någon och räknar med dennes stöd, och man senare inser att det inte är sant? Välkommen till min värld.
Vet inte riktigt vad som händer men senaste veckan har jag fått utstå besvikelse efter besvikelse. När naturen är jävlig mot mig, det kan jag acceptera men när någon jag trodde skulle göra allt för mig sviker mig när jag behöver det som mest, då är det jävligt svårt att svälja.
Jag ger upp.

Skatteåterbäring? Nej tack. Ta dom ni, jag behöver dom ändå inte...

Kan fortfarande inte skaka av mig känslorna utav enorm besvikelse. Känns som en klump i halsen som bara växer och växer.
Ja, jag grät igår kväll när jag fick reda på det och jag kommer säkerligen gråta lika mycket idag.
Det spelar egentligen ingen större roll sådär, det är bara pengar men det är pengar som jag räknat med att få och hade planerat in i min vardag. Pengar som jag jobbat och slitit för som jag blivit lovad.
Nu är det kört. Det där var enda chansen jag hade. När i helvete annars kommer jag ha 6000 kr över efter alla räkningar och utgifter att bara kasta på en telefon? Aldrig. Det kommer aldrig ske. Det där var min enda chans.
Jag är bara så jävla besviken.