Påskhelgen som var....

Påsk ja.... helveteshelgen med ägg och fjädrar i vidriga pastellfärger är över. Jag kan inte relatera till dessa religiösa högtider över huvud taget. Det enda... och då menar jag verkligen det enda som är bra, är att jag får en ursäkt till en familjemiddag hos mor och far med familjen (minus bror då tyvärr) Allt detta var så mycket mer magiskt när man var liten.
Jag minns mormor och morfars hus i Fresta... deras stooooora stora villa (som egentligen inte var så stor för någon annan än dom under åldern 10) Jag minns hur man sprang från rum till rum. upp och ner för deras trappa. Hur fascinerad jag var över deras lutande tak. Hur vi alla barn fick leta efter våra påskägg som dom gömt på ganska dåliga ställen.
Det var magiskt. Det var påsk. När man blev glad över en skattjakt där priset var ett ägg med ett hekto godis och en 20-lapp inuti.

Över till annat. Har en ny kärlek. Onsdagen den 31/3 var jag på Ted's tattoo i Väsby för att äntligen göra min minnestatuering till Älskade Anders som inte längre finns ibland oss. Men han kommer för alltid leva vidare. I mitt hjärta, i min själ, i mitt minne, i mina drömmar och nu även på min handled!

'Carpe Noctem'
1985 - 2008

what i've been up to

idag: Ted's för bokning av tatuering. Äntligen blir Anders minnestattoo mer än en önskan.
Piercing!

Anti earth-hour som protest mot klimathororna!

Den ekoterroristiska organisationen WWF anordnar idag den världsomspännande Earth Hour, där 24 städer jorden runt ska släcka ner sin belysning för att spara den el vars produktion mindre begåvade människor påstår bidra till planetens uppvärming. Vår egen sinnesslöe monark har också gått på detta kvacksalveri och tänker släcka ner slotten ikväll (ännu en anledning att införa republik). Kvällspressen uppmanar som väntat den menlösa gråa massan att följa efter i klimathysterin.

Som en följd av detta tänker jag som en ren protest mot alla klimathoror, ekoterrorister och miljöfascister timmen mellan 20:30 och 21:30 ikväll tända varenda jävla lampa jag har, och plugga in och slå på alla elektroniska apparater i min ägo. Och det är inget litet antal, mina vänner. Jag kommer under denna timme att suga så mycket el att det väger upp för 24 grundlurade nedsläckande miljömuppar, om inte mer!

Detta är enbart för att förra årets underbara tillställning var en sån fet jävla besvikelse...

Nurhonen/Nordin/Sundling/Scholl

"Efter mycket krångel är nu kryssen bokad för Linda, Tessan, Simon och David"
Det var Lindas status på fejjan imorse. Underbart. Singelhytten ftw (ja förutom Linda som råkar vara förlovad men hon får låssas)Visar sig att i stort sett alla som ska med på kryssen åker i par (bf/gf) så vi får skapa vårat eget elite-team!

Jag på en båt... hur ska detta sluta? Ja, antingen i hyttens fyllecell (dvs duschen) eller på botten av östersjön. It can go either way.

Silja Galaxy, here we come!! ...eller... 28e maj iaf.

Heartbreak warfare

Jag vet inte vad jag gör. Jag har totalt tappat kontrollen nu. Alltid samma destruktiva beteende. Varför kan jag inte bara växa upp och inse att jag bara skadar mig själv?
Jag hoppar in, jämfota, utan att se bakåt. Jag tar för stora kliv. Ena idiotin efter den andra, och jag ser ingen skam. Jag har ingen skam.
Skämmas är vad jag borde göra. Skämmas för mina tankar, skämmas för mina handlingar, skämmas för mina ord. Men jag har ingen skam.
Jag krigar mot mig själv, med mig själv. Jag kan inte tolka mina egna signaler och jag kan inte läsa mina egna tankar. Jag har en inre dialog som skulle kunna få den vettigaste av människor att klösa sönder sin kropp. Jag har en inre dialog som skulle kunna få den hälsosammaste av människor att självmedicinera och överdosera.
Jag kan inte laga detta. Jag kan inte rätta till alla fel jag ställt till med. Jag kan inte acceptera alla orättvisor jag utsatts för. Du har totalt krossat mig, och ärrat min själ och mitt hjärta.
Läkeprocessen gör ont och tar tid, och jag klarar inte av att korsa just den gränsen. Min känslomässiga smärttröskel har helt upphört att existera och påminnelser av dig får mig att ömma.
Jag gör så gått jag kan. jag försöker verkligen komma förbi min spärr och leva ett liv som bara är mitt men nu har balansen rubbats av något helt oväntat.
Är det värt det att ge sig in på samma spår igen? Är det värt det att försöka dölja mitt inre krig och kanske, kanske kunna bygga upp något nytt men någon som inte är som du?
Varför kan jag inte släppa detta?

Back on track... ?

Finally! Efter 10 dagar som en jävla nomad har jag äntligen fått tillbaka mitt internet. Hade aldrig kunnat ana hur beroende jag faktiskt är (enligt telenor är det 49% more or less)

Jag borde ha hur mycket som helst att skriva om... eller... egentligen inte. Dagarna ser ut som dom alltid gjort. Med meningslösa timmar som rullar på i ett berusat tillstånd.
Statusen är den samma, gråa tankar, tråkiga meningar. Ord som rullar på utan någon som helst innebörd eller känsla.

Jag borde vara gladare...

Avundsjuka är ett obehagligt fenomen...

Jag är en avundsjuk person. Inte svartsjuk, utan avundsjuk. Det är viktigt att kunna skilja på dessa två obehagliga fenomen.
Småsaker kan få mig att tycka synd om mig själv och att avundas dessa människor som tycks ha exakt allting jag vill ha... men inte har.
En vän ändrade precis sin civilstatus på facebook till 'In a relationship' och hur glad jag än är för henne kan jag inte låta bli att känna hur den gröna ådran börjar pulsera i mitt inre.
Jag vill ha det där. Kärlek. Närhet. Intimitet. Någon som tycker om mig. Någon som vill leva med mig.
Fast egentligen inte.

Fick ett sms för någon dag sedan av en vän som skrev att han fått ett nytt jobb. Jag blev oerhört glad för hans skull eftersom jag vet hur svårt han har haft det... Men åter igen visar avundsjukan sitt fula anlete.
Jag vill också kunna känna den tryggheten igen. Ända sedan jag blev informerad om varslingen från mitt jobb har världen snurrat ur fokus. Alltid går så fort och jag hinner inte riktigt reagera och anpassa mig. Allt är kaos.

Missförstå mig inte, jag är inte den som missunnar folk saker. Jag finner oftast större lycka i andras framgångar än i min egen, men ändå kan jag inte låta bli att avundas dessa människor som tycks ha allt jag vill ha... men inte har.

Lätt-påverkad?

Jag blev tvingad att lyssna på lite scooter igår kväll på jobbet... och kunde inte låta bli att göra som jag blev tillsagd; att lyssna på deras nya skiva.
"Troligt att det kommer finnas en enda bra låt men ok, det kan ju inte skada att titta" tänkte jag...
FUCK ME! Blev så jäääävla såld på skiten. Besatt rent ut sagt. Har gått om och om hela morgonen.
Scooter liksom?! Vafan jag trodde dom försvann 1995.
anywho... i love it.

coffe equals sex!

Jag - Coffedrinkers have sex more frequently than non-coffedrinkers...
Anneli - no, that would be impossible...
Jag - iFånen never lies!
Anneli - undrar hur jädra mycket sex jag skulle ha om jag började dricka kaffe då, moahaha!
Jag - You slut!!!
Anneli - Jag har bara sex med en människa!
Anneli - ...i taget!
Jag - "i taget" hahahha underbart. Personligen tycker jag att det är ganska överskattat!
Jag - ...kaffet alltså.

Dessa konversationer på facebook får alltid dagen att inte bli så jävla lång på jobbet. <3

Hur man bygger ett rör...

1. Hela röret skall tillverkas av ett långt hål, omgivet av stål eller plast och centrerat omkring kärnan av hålet.
2. Hela röret måste bestå av hål i hela dess längd, hålet skall dessutom vara lika långt som röret.
3. Inre diameter av röret får inte vara större än yttre diameter, annars hamnar hålet på utsidan.
4. Hela röret skall innehålla enbart hål så att vatten eller andra medel kan flyta fritt.
5. Långa rör skall märkas \”LÅNGA RÖR\” i var ände så att en inspektör lätt kan se om det är ett långt rör eller ett kort rör.
6. Extra långa rör skall märkas \”EXTRA LÅNGA RÖR\” och också märkas på mitten, så att inspektören slipper gå till någon av ändarna för att se om det är ett kort, långt eller extra långt rör om
inspektören skulle råka ankomma till mitten av röret.
7. När rörböjar i 30, 45 elller 90 grader beställs, måste det anges om det skall vara vänster- eller högersvängda böjar. Rörgatan riskerar annars att svänga fel vid installationen.
8. På lodräta rör måste flödesriktningen anges, annars riskerar medlet i röret att ”krocka” och/eller rinna fel väg.
9. Eventuella gängade rörkopplingar måste vara av vänster- eller högergängad typ. ALDRIG blandat! Om man blandar skruvas ju den ena av när den andra skruvas på.
10. Ett helrör är ekvivalent med två halvrör

Placebo

Ibland så lyckas man faktiskt få som man vill. (eller den man vill)
Ibland så räcker några minuter för att klara sig igenom dagen. (natten)

Ibland så är det helt enkelt så att man bara behöver ett skjut och sen gå hem ensam kl 5 på morgonen för att man själv väljer det.

Lätta beslut leder till stora faror

För att vara någon som är rädd för döden är jag väldigt lättvindig med mina beslut i vardagen.
Som vid ett övergångsställe, bara kliva rakt ut i vägen (vinterväglag och allt) utan att ens tänka 2 sekunder på att det kan sluta illa.
Jag är inte rädd för läkemedel av något slag eller deras effekter och biverkningar. Jag skulle (tyvärr) kunna skölja ner en handfull smärtstillande med alkohol utan att ens andas ordet fara.
Trianglar, döskallar och andra varningssymboler rör mig inte i ryggen. Jag är otroligt lättskrämd, men av någon anledning så bryr jag mig inte om uppenbara faror.
Senast idag gick jag under ett tak med meterlånga istappar hängandes 5 meter ovanför mitt huvud. Skylten "rasrisk" lockade inte i mitt intresse.
Men små saker, små obetydliga detaljer skrämmer livet ur mig.
En extra klappning i hjärtat, en ilning i huvudet eller en skymt av en människa under dygnets mörka timmar får mig alltid att fantisera om dom mest absurda och morbida scenerna man kan tänka sig.
Jag skulle verkligen vilja veta hur jag prioriterar i livet egentligen...

The break-up is a fact...

Snälla, döda mig lite?
Bara lite?
Snälla?

This is SO over...

Det är så typiskt mig att hålla fast vid saker som inte är bra för mig.
Ett självdestruktivt beteende, ett destruktivt förhållande.
Spelar ingen roll hur många gånger jag blir totalt förkrossad och varje gång talar jag om för mig själv att detta måste få ett slut, men ändå håller jag krampaktigt fast. Vägrar släppa taget om det som jag önskar att det var. Den skeva spegelbilden av verkligheten.
Varför kan jag aldrig någonsin lyssna på mig själv?
Varför kan jag aldrig någonsin lyssna på dig? Du säger ingenting men vibbarna du skickar och det tysta språket du talar kan ingen gå miste om.
Det är så uppenbart att det inte finns någonting kvar att värna om. Men ändå väljer jag att blunda för det uppenbara. Jag döljer sanningen för mig själv. Ljuger för mig själv.
Detta måste få ett slut.
Jag gör mig själv sjuk.

speechless

Jag önskar jag hade så mycket att tala om. Jag borde ha det.
Det händer saker hela tiden, men det är saker jag inte vill spotta ut på en sketen jävla obetydlig blogg.
Den jag önskar att han ville ta emot min information, han gör sig bara otillgänglig och är motsträvig så jag behåller den för mig själv.

Eller ifrån internet.
Facefail...

"vad säger du om att mötas för att dricka lite öl och knulla?"

Jag älskar ÄLSKAR random sms!

För ca 20 min sen fick jag ett sms av en polare "Tja fan. Vad säger du om att mötas för att dricka lite öl och knulla?"
Mitt svar blev "?"
Han - "Ja, inte med du och jag självklart men den som hittar ragg först vinner?"
Jag - "Hey, du vet att jag har pojkvän va?"
Han - "Jag såg bilder på fejjan, han får ju hångla med andra haha"
Jag - "not the same thing dude! NOT the same thing."
Han - "Men ok, du bjuder på ölen så får jag väll knulla ensam"
HAHA knulla ensam... SCORE!

Igår fick jag ett sms ifrån en killkompis och det enda som stod var "Igår försökte jag sätta ananas-ringar på snoppen"
HUH?
Lite senare får jag ett till sms av samma människa:
"Shit du skulle sett ragget jag drog hem igår! Hon var inte emot att jag band henne så tänkte testa om hon var ett riktigt freak. Hett stearin och probes var inga problem. Hade t.o.m sina egna handklovar i väskan"
...lite för mycket information men ok. Jag skrattade och råkade svara till fel person så Chris fick vara den lyckliga att läsa mitt svar. Han hade tydligen rätt kul åt svaret på jobbet iaf.

I find the heart but then i hit the wall!

Elsie satt och bläddrade i en tidning idag på jobbet och slår upp en sida som handlar om Tom Cruise och hans sekt.
Elsie tittar på mig och ser fundersam ut sen säger hon "Du vet Tom cruise? Han snackar ju med dörrhandtag och saker i flera veckor bara för att lära sig hur man kontrollerar saker och så vidare... Jag ska nog testa det själv, det låter ju riktigt smart"

SAY WHAT?? Inte på någon nivå, i någon religion, i någons huvud (förutom förvrängda Tom) så klassas det som smart att prata med dörrhandtag.
Som jag sagt förut så blir det många intressanta och random diskussioner på jobbet. And i fuckin' love it!

Så... i onsdags åkte jag och Ace in till staden för att fira Chris. Vi hamnade på Sugar Bar och det var en sjukt rolig kväll. Var inte lika roligt på hemvägen dock.
Jag, Ace, Chris och hans syster Elle tog nattbussen hem. Elle och Chris hoppade av i rotebro och jag och Ace skulle vidare hem till märsta... bara det att bussfan gick ju inte till märsta utan stannade mitt ute i ingenstans i väsby. Vi hade ingen jäkla aning om vart vi var men då kommer en buss som var ur trafik som sa att vi kunde följa med honom för han skulle ändå till bussgaraget i märsta. Jobbigt nog gick bussen sönder när vi nästan var framme. Chauffören skulle fixa så någon kom och hämtade oss men helt plötsligt så funkar bussen igen så vi åker vidare mot garaget.
Väl framme så ska vi ta nattbussen som kommer ifrån arlanda... men den dyker aldrig upp. Vi fryser som fan båda 2 och får för oss att vi ska lifta hem.
Ser en bil närma sig så vi vinkar för fullt. Bilen stannar och det visar sig att det var busschauffören som plockade upp oss i väsby! Så vi får hoppa in i hans bil och åka med till märsta station.
Tänk om alla var så snälla... fan vad less man skulle bli. haha

Kom iaf hem ordentligt men fyfan så trasig man kände sig dagen efter.
Sjukt glad att jag var ledig dagen efter.

Happy fucking birthday babe!

"Hur kan man vara så bajsnödig när man inte ätit på flera dagar?" eller "Vad är egentligen skönast; att bli kliad på ryggen eller få orgasm under sex?"
Ja, jobbet kan bjuda på många random och intressanta diskussioner. Det är dom som får tiden att gå.

Igår kväll efter jobbet kom Chris förbi på lite gin och födelsedagspresenter. Han fick ett nintendo DSi och 3 spel till, bl.a Zelda som han så gärna ville ha. Han blev glad ^^

Jag kom precis hem från jobbet efter en tur till systemet. Ska förbi Ace senare och dricka lite öl, sen ska vi möta upp Chris och alla hans miljoner vänner för att åka vidare till Sugar Bar för att fira Chris födelsedag. Spännande.

Now it's time for me to hootch it up before the party. Makeup on and then BEER.
Cheers!

Not so much kiss-and-tell as snort-and-yell...

Gårdagen var en otroligt lat dag för mig. Jag var så oproduktiv så jag fick liggsår.
Först fram mot kl 5 på kvällen släpade jag mig in i duschen för att iaf komma något i närheten av att känna mig som en människa igen.

Mötte upp Henrik i centrum strax efter 7 och tog en tripp in på willys för att handla middag. Vanligtvis köper jag ALDRIG något ätbart ifrån märket Eldorado, eftersom alla gånger jag gjort det har jag blivit så galet besviken för att allt smakar skit. Men igår tänkte jag att jag gör ett sista försök och köpte en påse pommes ifrån ovannämnda märke.
...Yeh! Precis som jag misstänkte. Pure shiet! Smakade socker... pommes ska inte smaka socker. Blä.

Henrik lämnade min lägenhet strax före kl 12 för att möta upp Liza i centrum och dricka öl. Jag blev medbjuden men tackade nej då jag började känna tröttheten smyga sig på igen.
När kl var 6 imorse hade jag fortfarande inte somnat. Awesome... verkligen.
Lyckades somna någon gång runt 8 och sov till halv 11. Då gav jag upp och gjorde mig i ordning för att ta en tripp till Eurobob för lite planlös shopping.

Blev ett finare inköp på 2 par jeans-kjolar, ett par jeans, 4 par strumpbyxor och ett par leggings.
På vägen hem så börjar jag skratta högt för mig själv när jag gick på bussen och såg att numret på själva bussen var 1337.

När jag väl bytt buss vid märsta station så kommer det på en kille som ser väldigt underlig ut. När han satte sig bakom mig fick jag förklaringen på det... Han luktade så mycket gräs att jag nästan fick svårt att andas. Han luktade så mycket gräs så att jag nästan kände mig lite hög när han gick förbi. Då luktar man mycket!

På tal om gräs... Imorgon är det dags för mitt första NA-möte och jag är så jävla nervös. Känner jag mig själv rätt kommer jag inte ens våga gå in genom dörrarna. Tar jag mig dit ens är bara det ett steg på vägen.
Roar!

i do believe in myself.. i do!

ah men vafan!
Igår kväll så satte jag mig på en buss hem till Sandra för en kväll med tacos och öl. Ungefär halvvägs så går bussjäveln sönder så alla måste kliva av bussen och stå i dödskylan för att vänta på nästa buss som skulle komma en kvart senare.

Väl hemma hos Sandra så blev del öl och tacos, precis som utlovat. Massa öl. För mycket öl.
Jag och Linda började röra oss hemåt runt kl 4 imorse och sekunden vi gick utanför dörren insåg vi båda två att vi garanterat skulle frysa ihjäl på vägen så det blev taxi hem.
Stackars taxi-chauffören som fick sitta och lyssna på vårat prat, skratt och nonsens... och MYCKET nonsens blev det. Meeeeeeen han skrattade iaf.
Sen kallade han oss snåla för att han typ fick 7kr i dricks.

När jag väl kom hem så trodde jag att jag skulle toksomna på en gång, med tanke på migränen jag hade och det faktum att jag hade varit vaken ett helt dygn ungefär.
Men icke... Paranoian satte igång värre än vanligt och jag skulle nog skylla på medicinerna i kombination med alkohol... inte mitt smartaste drag kanske.

Nu har jag kastat alla tabletter åt helvete eftersom jag absolut inte mår bra utav dom.
Ska även på ett NA-möte på måndag som jag har lovat Dr att gå på.

Nu ska jag försöka duscha bort mina bakislukter som satt sig fast över hela kroppen och sen ska jag träffa Henrik. Han ska visa lite saker man kan göra med en iFån. Jag fattar ingenting.