Avundsjuka är ett obehagligt fenomen...

Jag är en avundsjuk person. Inte svartsjuk, utan avundsjuk. Det är viktigt att kunna skilja på dessa två obehagliga fenomen.
Småsaker kan få mig att tycka synd om mig själv och att avundas dessa människor som tycks ha exakt allting jag vill ha... men inte har.
En vän ändrade precis sin civilstatus på facebook till 'In a relationship' och hur glad jag än är för henne kan jag inte låta bli att känna hur den gröna ådran börjar pulsera i mitt inre.
Jag vill ha det där. Kärlek. Närhet. Intimitet. Någon som tycker om mig. Någon som vill leva med mig.
Fast egentligen inte.

Fick ett sms för någon dag sedan av en vän som skrev att han fått ett nytt jobb. Jag blev oerhört glad för hans skull eftersom jag vet hur svårt han har haft det... Men åter igen visar avundsjukan sitt fula anlete.
Jag vill också kunna känna den tryggheten igen. Ända sedan jag blev informerad om varslingen från mitt jobb har världen snurrat ur fokus. Alltid går så fort och jag hinner inte riktigt reagera och anpassa mig. Allt är kaos.

Missförstå mig inte, jag är inte den som missunnar folk saker. Jag finner oftast större lycka i andras framgångar än i min egen, men ändå kan jag inte låta bli att avundas dessa människor som tycks ha allt jag vill ha... men inte har.