Jag lovade mig själv att jag inte skulle låta dom komma åt mig. Jag lovade mig själv att jag inte skulle gråta över jobbet, men ändå sitter jag här med denna överväldigande känsla utav värdelöshet och förnedring. Jag är så nära på att ge upp nu...
Ska inte gå in på detalj om vad det är som sker, men kan ju säga att besvikelsen är stor. Så mycket som man kämpar och sliter arslet av sig, för deras skull, så får man inget mer än spott i ansiktet som belöning. Det är jävligt svårt att hålla sig engagerad och motiverad när dom kapar av en vid knäna hela tiden. Slag på slag på slag. Har aldrig i hela mitt liv känt mig så liten inför någon annan som jag gör nu. Detta skakade mig djupt och jag kan inte släppa det.
<3
ReplyDelete