Hands off din jävla gaphals!

Jag kollade på Ellen Degenres show på tv nyss. Två st tjejer skulle tävla om ett pris... redan där finner jag irritationsmoment nummer 1... dessa två tjejer är helt okända för varandra. Dom har aldrig träffats förut och kommer antagligen inte träffas igen, men ändå envisas dom med att stå och kramas på scenen och göra high fives när någon svarar rätt på en fråga. KOM IGEN! sluta ta på varandra, ni känner inte varandra. Det stör mig något så fruktansvärt mycket, men jag vet inte varför.
Sedan när tävlingen är över så står båda och hoppar och skriker (fortfarande kramandes) och ser så överlyckliga ut... kom igen, vafan är du så jävla glad för? Du förlorade precis? Du hatar denna människa... du var ett poäng ifrån att vinna en resa runt jorden, du vill inte krama henne, du vill slå henne. SLUTA!

Vinnaren utgör irritationsmoment 2, och detta är väldigt vanligt. Händer minst 3 ggr per avsnitt... Ellen står och ska förklara vad hon vunnit men lyssnar hon?? Neeeeeeeej hon står bara och hoppar och skriker och skriker och hoppar och skriker lite till. Sen säger hon "va?" för att hon inte hörde vad hon vann. Då upprepas vinsterna och hon börjar tjuta för full hals igen... Seriöst!!! sluta skrik och lyssna din jävla idiot!

Jag blir irriterad på allt idag... eller så är det bara det att alla som är med i Ellen show är kompletta airheads!

Fredag... eller november.

Göteborg var ju.... en besvikelse. Typisk att det skulle spöregna hela hela tiden.

Nu sitter jag och hoppas på att strejken som hotar flygplatserna i GB inte ska komma igång som planerat. Varför planerar dom strejk precis precis när vi ska åka till England?? Skärpning facket!

Min huvudvärk gör mig tokig. och tjurig. Precis som ett litet barn blir jag irriterad och gnällig för minsta lilla sak. Så det blir en till sak att roa sig med i veckan. Måste till vårdcentralen för att få remiss till en skall-röntken. Jippi... eller nått.

(Fan alla dagar smälter ihop nu för tiden. Gått hemma alldeles för länge.)

Nu ska jag iaf roa mig med att (försöka) måla grafitti på naglarna.
Cheers.

Letters to you...

Fredag morgon. Min käre pojkvän gick med på att köra mig hem till min gamla lägenhet för att hämta lite kläder och en resväska som jag vill ha med till Göteborg...
Innanför dörren möttes vi av ett berg med reklam och diverse post. Smart som han är, min karl, säger han till mig "-Vill du att vi går igenom posten när vi ändå är här?" Jag avböjer flera gånger med anledningen att jag inte orkar.
Väl tillbaka hemma hos oss igen igen så pratar jag med en vän som har fått ett väldigt viktigt brev. Ett brev ifrån en väldigt bra vän som befinner sig väldigt långt bort ifrån oss. Jag borde ha ett likadant hemma i min lägenhet.
I'm kicking myself right now. Varför kan jag aldrig lyssna på min karl? Varför gick jag inte bara igenom posten?
Blä
Men underbar som han är så gick Kim med på att åka förbi lägenheten igen imorgon bitti innan vi far till gbg så jag kan kolla efter mitt brev.

Nu har jag äntligen fått tillbaka min kamera. Eller den var aldrig borta borta men har inte haft tillgång till varken laddaren eller USB-sladden.
Men nu är jag back in business.

Det rullar...

Nu händer det faktiskt saker här.
Nu i helgen packar vi våra väskor och drar till Göteborg. (Varje gång jag ska skriva att vi ska "åka" till Göteborg så börjar jag istället skriva att vi ska "flytta" till Göteborg men det är ju helt fel... måste vara önsketänkande)
Ska bli skönt att slippa Märsta ett tag. Få se någonting annat än insidan av lägenheten för en gångs skull.
...Jag ska bara ladda kameran.



Den 21a sticker vi sen vidare till Harwich, England. Ska hälsa på Liza och se hur hon bor.

Ja... motivationen ligger i stort sett på minus just nu pga 3 nätters sömnbrist. Därför påminner inläggen om något slags brev man skrev till sig själv i mellanstadiet. (Vafan skulle det vara bra för?) Om jag träffade min mellanstadie-lärare idag skulle hon få en smäll eftersom hon tvingade oss att återuppleva våra misslyckanden flera år i rad när vi fick läsa dessa brev om och om igen på varje skolavslutning.

Tisdag - 6 days to go

Juni... nu är det tydligen sommar på riktigt igen.
Vart tog resten av året vägen? Känns som det var igår man försökte stå ut under dödsvintern.

Situationen om jobbet ser inte det minsta annorlunda ut. På söndag jobbar jag mitt sista pass på Bingon och efter det är jag helt och hållet arbetslös.
Har kommit en bit på vägen nu iaf med dom omständigheter som uppstår pga detta beslut.
Har sagt upp mitt SATS-kort, mitt bredband och såfort jag betalat av min sista skuld säger jag upp lägenheten och elen.

Tror att det blir någon gång nu i veckan som vi börjar flytta hem mina saker till Kim, som hädanefter kommer vara mitt hem
(just det, måste fixa ändring av posten också)
När allt det är fixat är det bara lånet och telefonräkningarna jag har kvar på mig.
Underbart. (ja, om jag nu hittar ett jobb snart så jag kan betala även dessa räkningar i framtiden)

På Torsdag fyller Kim år, så på fredag blir det till att festa stort här hemma. Måste sätta igång och städa och fixa mat och jag vet inte vad innan dess. Det löser sig.
Typ.

Nu blir det morgonstandard för mig... Knäckebröd med ost, världens största glas med kaffe och jobbletning på internet.
Tjo

I-landsproblem på italienska?

såna typiskt brudiga i-landsproblem. Har överdrivet mycket kläder att allt inte får plats i mina garderober... men varje morgon står jag och svär och stampar i golvet över att jag inte har något att ha på mig. Jag blir så less på mig själv ibland.

Veckorna går så fort nu. Tiden bara flyger förbi. Börjar bli relativt stressad över hela jobbsituationen. Men "man ska inte måla fan på väggen" som min mor sa till mig idag. Det kommer ordna sig det här. Det gör det alltid. Jag vägrar ge upp i vilket fall som helst.

Just nu funderar jag på att skaffa mig en ordentlig hobby. Ta upp gitarrspelandet igen kanske. Har iaf lyckats få Tomas att gå med på att rita en ny "ackordkarta" till mig som jag kallar det. Får se hur länge mina handleder pallar trycket denna gång.
Har även länge funderat på att lära mig italienska... eller kanske spanska. Känns som båda är relativa språk som kan vara en kul upplevelse att kunna.
Sen återstår det att se hur länge detta infall håller i sig. Nästa vecka kommer jag ha ändrat mig igen och säger att jag vill bli potatisodlare eller strutsuppfödare.

oh well. Nu ska jag trappa ner rökningen också. Kanske.
och så ett 'krya på dig' till Kim som ligger hemma och är dödsförkyld.

kom sol. kom.

Är det så att jag totalt tappat motivationen till att blogga? Eller är det så att jag är för lat? Har jag kanske viktigare saker för mig än att sitta och återuppleva allting en gång till i skriven form? Me think so!

Idag satt jag på jobbet och var bitter över att det var så fint väder. Var inte bitter över vädret i sig men att jag verkligen inte ville gå hem och bara ruttna framför datorn/tv:n. Så jag skickade iväg ett ässemäss till Sandra och kollade om hon befann sig i sin bostad. Tog en solskenspromenad upp till henne och var på så sjukt bra humör tack vare solen. Solen gör verkligen underverk med mig.
Det blev kaffe på framsidan och sedan tog vi ungarna under armen och gick in för att fixa middag. Sandra är grym på att laga mat! Tack som fan!!
Strax före 8 kommer jag på att jag inte hade någon jacka med mig så blev en promenad hem innan det blev för kallt. Kände mig duktig som fan som tog dessa initiativ. Inte nog med för att det är trevligt att umgås med sandra, men även utan att jag rörde på mig frivilligt. Det är stort för mig.

Mötte upp linda på vägen och tog en cigg och snackade massa onödigt skit. Hon ville ta en promenad till willys och dum som jag var följde jag med... nu hatar mina fötter mig. Men jag älskar mig själv.

Nu fick jag pracis sms av Kim som skrev att han funderar på att skaffa mohawk, och jag hatar det inte.

förkylnicus preblemicus

Varför varför VARFÖR kan inte min kropp bestämma sig. Är jag sjuk eller inte?
Symtomen växlar mellan obefintliga och extrema. Känns som om jag har gått runt med denna sjukdom i snart 2 år. Har varit lite småförkyld mest hela tiden, det vägrar bryta ut. Jag skulle föredra att ligga ordentligt sjuk i några dagar istället för att gå runt hela tiden och må halvbra/hakvdåligt.

Ska iaf snart bege mig ut på en liten promenad till Coop för diverse inköp. Cigg känns som en bra idé, har iaf inte ont i halsen än.

och ja, just det... jag är glad =D

this is it...

Det är så lätt att säga "du är han"
Det är enkelt att nämna att "du är allt jag vill ha"
Det är rätt att säga "jag vill vara med dig"
...men det är svårt att tänka "du är inte han"

Varför kan man aldrig ge sig hän för det som är bra för en? Farliga och olämpliga känslor lockar så mycket mer är det lättillgängliga.
Folk säger alltid att man ska akta sig för vad man önskar sig.
Folk sörjer över att dom aldrig får det dom vill ha....
Jag fungerar i 180-gradersvinkel till normen. Jag önskar mig det jag borde akta mig för och jag vill inte ha det jag kan få.

Jag gör mig själv besviken som inte litar på mig själv, men hur skulle jag kunna göra det när jag alltid ljugit?
Jag lurar mig själv att tro på saker som inte existerar. Jag låter det gå för långt.

Påskhelgen som var....

Påsk ja.... helveteshelgen med ägg och fjädrar i vidriga pastellfärger är över. Jag kan inte relatera till dessa religiösa högtider över huvud taget. Det enda... och då menar jag verkligen det enda som är bra, är att jag får en ursäkt till en familjemiddag hos mor och far med familjen (minus bror då tyvärr) Allt detta var så mycket mer magiskt när man var liten.
Jag minns mormor och morfars hus i Fresta... deras stooooora stora villa (som egentligen inte var så stor för någon annan än dom under åldern 10) Jag minns hur man sprang från rum till rum. upp och ner för deras trappa. Hur fascinerad jag var över deras lutande tak. Hur vi alla barn fick leta efter våra påskägg som dom gömt på ganska dåliga ställen.
Det var magiskt. Det var påsk. När man blev glad över en skattjakt där priset var ett ägg med ett hekto godis och en 20-lapp inuti.

Över till annat. Har en ny kärlek. Onsdagen den 31/3 var jag på Ted's tattoo i Väsby för att äntligen göra min minnestatuering till Älskade Anders som inte längre finns ibland oss. Men han kommer för alltid leva vidare. I mitt hjärta, i min själ, i mitt minne, i mina drömmar och nu även på min handled!

'Carpe Noctem'
1985 - 2008

what i've been up to

idag: Ted's för bokning av tatuering. Äntligen blir Anders minnestattoo mer än en önskan.
Piercing!

Anti earth-hour som protest mot klimathororna!

Den ekoterroristiska organisationen WWF anordnar idag den världsomspännande Earth Hour, där 24 städer jorden runt ska släcka ner sin belysning för att spara den el vars produktion mindre begåvade människor påstår bidra till planetens uppvärming. Vår egen sinnesslöe monark har också gått på detta kvacksalveri och tänker släcka ner slotten ikväll (ännu en anledning att införa republik). Kvällspressen uppmanar som väntat den menlösa gråa massan att följa efter i klimathysterin.

Som en följd av detta tänker jag som en ren protest mot alla klimathoror, ekoterrorister och miljöfascister timmen mellan 20:30 och 21:30 ikväll tända varenda jävla lampa jag har, och plugga in och slå på alla elektroniska apparater i min ägo. Och det är inget litet antal, mina vänner. Jag kommer under denna timme att suga så mycket el att det väger upp för 24 grundlurade nedsläckande miljömuppar, om inte mer!

Detta är enbart för att förra årets underbara tillställning var en sån fet jävla besvikelse...

Nurhonen/Nordin/Sundling/Scholl

"Efter mycket krångel är nu kryssen bokad för Linda, Tessan, Simon och David"
Det var Lindas status på fejjan imorse. Underbart. Singelhytten ftw (ja förutom Linda som råkar vara förlovad men hon får låssas)Visar sig att i stort sett alla som ska med på kryssen åker i par (bf/gf) så vi får skapa vårat eget elite-team!

Jag på en båt... hur ska detta sluta? Ja, antingen i hyttens fyllecell (dvs duschen) eller på botten av östersjön. It can go either way.

Silja Galaxy, here we come!! ...eller... 28e maj iaf.

Heartbreak warfare

Jag vet inte vad jag gör. Jag har totalt tappat kontrollen nu. Alltid samma destruktiva beteende. Varför kan jag inte bara växa upp och inse att jag bara skadar mig själv?
Jag hoppar in, jämfota, utan att se bakåt. Jag tar för stora kliv. Ena idiotin efter den andra, och jag ser ingen skam. Jag har ingen skam.
Skämmas är vad jag borde göra. Skämmas för mina tankar, skämmas för mina handlingar, skämmas för mina ord. Men jag har ingen skam.
Jag krigar mot mig själv, med mig själv. Jag kan inte tolka mina egna signaler och jag kan inte läsa mina egna tankar. Jag har en inre dialog som skulle kunna få den vettigaste av människor att klösa sönder sin kropp. Jag har en inre dialog som skulle kunna få den hälsosammaste av människor att självmedicinera och överdosera.
Jag kan inte laga detta. Jag kan inte rätta till alla fel jag ställt till med. Jag kan inte acceptera alla orättvisor jag utsatts för. Du har totalt krossat mig, och ärrat min själ och mitt hjärta.
Läkeprocessen gör ont och tar tid, och jag klarar inte av att korsa just den gränsen. Min känslomässiga smärttröskel har helt upphört att existera och påminnelser av dig får mig att ömma.
Jag gör så gått jag kan. jag försöker verkligen komma förbi min spärr och leva ett liv som bara är mitt men nu har balansen rubbats av något helt oväntat.
Är det värt det att ge sig in på samma spår igen? Är det värt det att försöka dölja mitt inre krig och kanske, kanske kunna bygga upp något nytt men någon som inte är som du?
Varför kan jag inte släppa detta?

Back on track... ?

Finally! Efter 10 dagar som en jävla nomad har jag äntligen fått tillbaka mitt internet. Hade aldrig kunnat ana hur beroende jag faktiskt är (enligt telenor är det 49% more or less)

Jag borde ha hur mycket som helst att skriva om... eller... egentligen inte. Dagarna ser ut som dom alltid gjort. Med meningslösa timmar som rullar på i ett berusat tillstånd.
Statusen är den samma, gråa tankar, tråkiga meningar. Ord som rullar på utan någon som helst innebörd eller känsla.

Jag borde vara gladare...

Avundsjuka är ett obehagligt fenomen...

Jag är en avundsjuk person. Inte svartsjuk, utan avundsjuk. Det är viktigt att kunna skilja på dessa två obehagliga fenomen.
Småsaker kan få mig att tycka synd om mig själv och att avundas dessa människor som tycks ha exakt allting jag vill ha... men inte har.
En vän ändrade precis sin civilstatus på facebook till 'In a relationship' och hur glad jag än är för henne kan jag inte låta bli att känna hur den gröna ådran börjar pulsera i mitt inre.
Jag vill ha det där. Kärlek. Närhet. Intimitet. Någon som tycker om mig. Någon som vill leva med mig.
Fast egentligen inte.

Fick ett sms för någon dag sedan av en vän som skrev att han fått ett nytt jobb. Jag blev oerhört glad för hans skull eftersom jag vet hur svårt han har haft det... Men åter igen visar avundsjukan sitt fula anlete.
Jag vill också kunna känna den tryggheten igen. Ända sedan jag blev informerad om varslingen från mitt jobb har världen snurrat ur fokus. Alltid går så fort och jag hinner inte riktigt reagera och anpassa mig. Allt är kaos.

Missförstå mig inte, jag är inte den som missunnar folk saker. Jag finner oftast större lycka i andras framgångar än i min egen, men ändå kan jag inte låta bli att avundas dessa människor som tycks ha allt jag vill ha... men inte har.

Lätt-påverkad?

Jag blev tvingad att lyssna på lite scooter igår kväll på jobbet... och kunde inte låta bli att göra som jag blev tillsagd; att lyssna på deras nya skiva.
"Troligt att det kommer finnas en enda bra låt men ok, det kan ju inte skada att titta" tänkte jag...
FUCK ME! Blev så jäääävla såld på skiten. Besatt rent ut sagt. Har gått om och om hela morgonen.
Scooter liksom?! Vafan jag trodde dom försvann 1995.
anywho... i love it.

coffe equals sex!

Jag - Coffedrinkers have sex more frequently than non-coffedrinkers...
Anneli - no, that would be impossible...
Jag - iFånen never lies!
Anneli - undrar hur jädra mycket sex jag skulle ha om jag började dricka kaffe då, moahaha!
Jag - You slut!!!
Anneli - Jag har bara sex med en människa!
Anneli - ...i taget!
Jag - "i taget" hahahha underbart. Personligen tycker jag att det är ganska överskattat!
Jag - ...kaffet alltså.

Dessa konversationer på facebook får alltid dagen att inte bli så jävla lång på jobbet. <3

Hur man bygger ett rör...

1. Hela röret skall tillverkas av ett långt hål, omgivet av stål eller plast och centrerat omkring kärnan av hålet.
2. Hela röret måste bestå av hål i hela dess längd, hålet skall dessutom vara lika långt som röret.
3. Inre diameter av röret får inte vara större än yttre diameter, annars hamnar hålet på utsidan.
4. Hela röret skall innehålla enbart hål så att vatten eller andra medel kan flyta fritt.
5. Långa rör skall märkas \”LÅNGA RÖR\” i var ände så att en inspektör lätt kan se om det är ett långt rör eller ett kort rör.
6. Extra långa rör skall märkas \”EXTRA LÅNGA RÖR\” och också märkas på mitten, så att inspektören slipper gå till någon av ändarna för att se om det är ett kort, långt eller extra långt rör om
inspektören skulle råka ankomma till mitten av röret.
7. När rörböjar i 30, 45 elller 90 grader beställs, måste det anges om det skall vara vänster- eller högersvängda böjar. Rörgatan riskerar annars att svänga fel vid installationen.
8. På lodräta rör måste flödesriktningen anges, annars riskerar medlet i röret att ”krocka” och/eller rinna fel väg.
9. Eventuella gängade rörkopplingar måste vara av vänster- eller högergängad typ. ALDRIG blandat! Om man blandar skruvas ju den ena av när den andra skruvas på.
10. Ett helrör är ekvivalent med två halvrör

Placebo

Ibland så lyckas man faktiskt få som man vill. (eller den man vill)
Ibland så räcker några minuter för att klara sig igenom dagen. (natten)

Ibland så är det helt enkelt så att man bara behöver ett skjut och sen gå hem ensam kl 5 på morgonen för att man själv väljer det.