Letters to you...

Fredag morgon. Min käre pojkvän gick med på att köra mig hem till min gamla lägenhet för att hämta lite kläder och en resväska som jag vill ha med till Göteborg...
Innanför dörren möttes vi av ett berg med reklam och diverse post. Smart som han är, min karl, säger han till mig "-Vill du att vi går igenom posten när vi ändå är här?" Jag avböjer flera gånger med anledningen att jag inte orkar.
Väl tillbaka hemma hos oss igen igen så pratar jag med en vän som har fått ett väldigt viktigt brev. Ett brev ifrån en väldigt bra vän som befinner sig väldigt långt bort ifrån oss. Jag borde ha ett likadant hemma i min lägenhet.
I'm kicking myself right now. Varför kan jag aldrig lyssna på min karl? Varför gick jag inte bara igenom posten?
Blä
Men underbar som han är så gick Kim med på att åka förbi lägenheten igen imorgon bitti innan vi far till gbg så jag kan kolla efter mitt brev.

Nu har jag äntligen fått tillbaka min kamera. Eller den var aldrig borta borta men har inte haft tillgång till varken laddaren eller USB-sladden.
Men nu är jag back in business.