Kim gick precis. Dags för han att vara borta i ett dygn. Ett dygn. 24 timmar. Det är ju ingenting egentligen.
Töntig som jag är så hann jag knappt stänga dörren efter honom innan tårarna började tränga fram. Så jävla ocoolt, men jag hatar att vara ensam... speciellt på nätterna.
Jag vet en tjej som kommer spela Mario alldeles för länge i kväll och sen sova på soffan. Som tur är måste jag åka till jobbet runt 03.30 i natt så sista timmarna kommer gå fort.
No comments:
Post a Comment