Ytlighet klassas som någonting fult. Det är ironiskt med tanke på att dom flesta som ser ner på ytlighet grundar sina åsikter på ett lika bedömande sätt. Varför är någons värderingar mer värda än någon annans?
Ytlighet innebär så otroligt mycket. Jag håller inte med om att ytlighet enbart handlar om att man vill se bra ut. Det går så mycket djupare än så. Självfallet finns det dom som ger skenet utav att inte ha mycket mer än ett vackert skal att titta på, men så länge jag inte vet vad som framkallat denna manöver är jag ingen att döma deras beteende.
Jag ser på mig själv som ytlig. Jag älskar att klä upp mig. Jag älskar känslan att vara nysminkad. Jag gillar att känna mig fin och lägger ner lite extra tid på mitt utseende varje morgon. För mig handlar det enbart om mig själv, och ingen annan. Nu ska jag inte ljuga och säga att jag inte bryr mig om vad andra tycker, för det gör jag. Vem gillar inte lite smicker då och då, och jag blir glad av att höra någon säga att jag är fin.
Är det verkligen så illa att vilja ta hand om sitt yttre? Jag mår bättre på insidan om jag fixar till håret eller klär mig i hela och rena kläder. Jag gillar att känna mig snygg, för i mina ögon är jag just det!
Jag tycker inte att jag bör klassas som en dålig människa för detta. Jag har jobbat på min självkänsla fruktansvärt hårt hela min uppväxt och jag har äntligen kommit till ro med den jag är. Att finputsa ytan på sin personlighet anser jag enbart vara en lyxig bonus. Så länge det handlar om att man trivs med den är och inte ser ned på någon annans levnadssätt tycker jag inte att ytlighet ska klassas som någonting fult!
Wööörd!
ReplyDelete