Rädd för mörkret - fear of the dark

Ja, det är ingen hemlighet att jag är mörkrädd. Jag går helst inte utanför dörren på dygnets mörka timmar, och är jag hemma själv tänder jag varenda liten lampa i hela lägenheten. Även i dom rummen där jag inte befinner mig måste det lysa, för då vet jag att det inte finns något mörker i närheten.

Men det finns ett undantag. En punkt på dagen då jag frångår ifrån mitt sjukliga beteende: kl 5 på morgonen. När Kim väcker mig för att säga hej då och åka till jobbet så ligger jag ofta vaken en stund. Jag ligger i det bäcksvarta sovrummet i nästan 30 min och njuter. Då är mörkret min vän. Då vill jag ha det mörkt. Då trivs jag.

Men såfort jag tänt min sänglampa är den förtrollning bruten. Då kan jag inte återgå till det mörka. Då åker åter igen alla lampor i lägenheten på, och elräkningen tickar iväg.