Det är ett känsligt ämne. Så många brev jag skrivit till dig. Så många frågor jag har. Så många önskningar. Så många starka viljor... men den önskningen som spelar någon roll är att du skulle komma tillbaka. Jag ser fortfarande ditt leénde framför mig ibland när jag blundar. Jag kan fortfarande höra ditt skratt i mina drömmar.
Den inverkan du haft på mitt liv är enorm. En stor del utav mitt liv är förtroendet jag hade för din vänskap. Hur säker den fick mig att känna mig. Jag är den jag är tack vare dig.
Du var min bästa vän!
Vi hade ett band som få kan förstå.
Du var så missuppfattad utav många. Men dom såg inte det jag såg. Dom kände inte din värme och din gränslösa kärlek. Dom var inte med när vi stannade uppe hela natten och kollade på stjärnor i en hängmatta, och bara pratade om allt. Du var min grund jag stod på just då. Tack vare dig lärde jag mig att stå på egna ben.
Men det är så mycket mer än så.
Kärleken till dig kommer aldrig försvinna, inte heller saknaden.
Vila i frid älskade Anders 1985 - 2008
No comments:
Post a Comment