Jag har inte varit hos tandläkaren på 6 år. När jag var 21 satte jag senast min fot innanför tröskeln hos dessa vitklädda smärto-kungar. Min tanke var att aldrig behöva återvända. Jag börjar inse nu att jag lever lite i förnekelse. En utav mina tänder börjar bråka med mig och jag bävar verkligen inför tanken att behöva uppsöka denna frivillig tortyr, både fysisk som ekonomisk. Kallsvettningarna liksom smyger sig sakta på tillsammans med hjärtklappningen och panikkänslorna.
Jag har alltid spelat oberörd men nu måste jag erkänna att jag är livrädd för tandläkare. Ska dom röra min mun är det jag som ska ha mer droger i kroppen än Amy Gnällhus och Whitney H tillsammans.
Jag tänker då inte vara vaken när dom börjar peta med sina spetsiga föremål på ömma punkter och väser tyst under munskyddet "Gör detta ont..."med lite för mycket tillfredsställelse i rösten...
No comments:
Post a Comment