Jag satt och tänkte. Tänkte på mina vänner.
Jag insåg att jag har den turen att jag kan räkna mina vänner på ena handen. Dom där 5 fingrarna som gör min hand hel. Underbara människor som jag kan relatera till. Som jag vet förstår mig, och som jag förstår. Som har liknande värderingar och tankar, men som aldrig dömer. Människor som gör mig lycklig. Som vet vad som gör mig lycklig och vad som gör mig ledsen, och känner mig därefter. Människor som lyssnar och som vet att jag lyssnar. Människor jag kan prata med och som kan reflektera.
Vissa av dessa har funnits vid min sida i flera år, medans vissa nyligen har tillkommit.
Ni vet inte vad ni betyder för mig, även fast ni är nära eller långt långt bort. Jag hoppas jag har funnit det jag behöver, och jag hoppas jag kan vara den ni behöver.
Ibland när jag känner att en del av mig saknas så tänker jag på vad jag har och inser att jag har mer än vad somliga borde. Jag är den jag är tack vare er. Ni har lärt mig så mycket, både om mig själv och om det runt omkring.
Jag öppnar mig sällan för människor. Människor skrämmer mig, men ni gör mig lugn och säker. Jag känner mig trygg i eran närhet. Vem som helst borde räknas som lyckligt lottad med enbart en utav er vid sin sida... jag har er allihop. Ni är ovärderliga och utan er vore jag ingenting.
No comments:
Post a Comment