Det brinner på Råsunda...

Det var ett möte mellan AIK och IFK Göteborg. Deras absolut sista möte på Råsunda och jag såg fram emot att se detta. Jag hade sett fram emot det hela veckan och samma dag som avspark räknade jag nästan minutrarna.
Vi kommer dit och ställer oss på exakt samma ställe där vi brukar stå: Norra Mellan. Har aldrig haft några som helst problem med dessa platser förut då dom värsta ur klacken vanligtvis befinner sig på Norra nedre.
Ungefär 10 min innan avspark så ser vi ett gäng med killar i masker mitt i lbland oss. Kim säger "Dom kommer antagligen tända bengaler. Det är därför dom har masker på sig, för att inte bli fångade på bild"
Jag kände ett litet småpirr i magen som talade om för mig "Du vill inte vara här. Du måste gå härifrån. Det här är farligt" Jag viftade bort den känslan och försökte fokusera på att jag hade Kim där med mig, han skulle aldrig låta något hända mig.

Tifo:t kickar igång och konfetti kastas och flaggor viftas. Bengalerna tänds (ca 2 meter ifrån oss) och fyller norra stå med tjock gul och svart rök. Folk är som tokiga och skriker och sjunger. Dom hejar ju bara på deras älsklingslag.
Men någonstans där gick det fel. Konfettin och flaggorna letar sig fram till bengalkillarna och brand uppstår. Folk springer i panik ut i trapporna och folk står och hoppar på elden för att få den att slockna. Jag sliter i Kim och vill gå därifrån men han rubbas inte. Han försöker lugna mig och säger att det inte är någon fara. Då händer det på andra sidan om mig också, elden sprider sig bland papptäcket som ligger på norra. Illamåendet kryper sig på, ögonen tåras utav den tjocka röken och andningen nästan uppehör. Tårarna är inte långt borta och jag är helt övertygad om att nu är det kört!
Dom fick elden under kontroll och matchen påbörjades som om ingenting hade hänt, men jag kunde inte skaka av mig känslan utav panik. Såfort någon tände en cigg och röklukten fångades utav min näsa kastade jag mig om för att se om elden var nära mig. Jag kunde inte fokusera på matchen, utan försökte bara hålla mig själv vid liv.

Nu, efter en natt av orolig sömn kan jag nog säga att det var sista gången jag infinner mig på Norra stå. Ni har totalt förstört min glädje för fotbollen. Kommer inte längre kunna gå på en match och känna denna upprymdhet som tidigare funnits där från början till slut. Varje besök kommer nu kantas utav rädsla.
Ni säger att ni brinner för erat lag. Ni säger att ni skulle dö för AIK. Det är tråkigt att behöva inse att det är precis så ni kommer sluta en dag.