Hjärnan fungerar på ett mycket speciellt sätt. Det är sjukt att något man faktiskt kan styra över också kan styra över en själv. Man råkar intala sig själv en sak och vips så har man ändrat historien till något helt annat uppe i hjärncentralen och sedan går man och tror stenhårt på den nya berättelsen.
Idag blev jag slukad utav besvikelsens hungriga käftar. Jag förstår egentligen inte varför eftersom ingenting i mitt liv har förändrats. Allting är precis som det brukar vara, men ändå är jag så besviken. Kanske beror det just på det. Gick jag och hoppades på denna förändring?
No comments:
Post a Comment