Jag är inte människan som dömer. Jag tar det mesta med en klackspark, men idag ser jag verkligen inte fram emot att åka till jobbet.
Öppningspasset har varit ensam sen öppning och jag börjar kl 12 och jobbar ensam i stort sett hela passet. Det finns en liten skarv med gemensam arbetstid i ca 30 minuter och på dessa 30 minuter måste allt fixas som man vanligtvis har hela dagen på sig att fixa. Jag känner mig aningen skeptisk och inte alls lika positiv som jag brukar, för jag har en känsla av att jag kommer få städa upp den här oredan helt själv.
No comments:
Post a Comment