Klev av bussen och traskade hemåt när jag ser en lövhög vid sidan av vägen, och jag kunde inte hålla mig. Tog ett språng rakt in i den och sparkade löv omkring mig som en galning. Vidare till nästa hög och upprepa.
En till.
..och en till.
Vid det här laget skrattade jag högt för mig själv och kände hur hela själen tog ett litet glädjeskutt.
Folk måste ha trott att jag var galen, men vad gör det, för det stämmer antagligen.
Det är höst och det är dessa små saker i vardagen som kompenserar för dom längre och kallare nätterna som sakta kryper sig på.
Jag kommer aldrig vara för gammal för att leka.
Jag kommer aldrig vara för gammal för att älska hösten och allt det vackra som väntar efter sommaren.
No comments:
Post a Comment