I do not hate you...

Jag blir så ledsen på folk ibland. Har idag fått reda på att en (vad jag trodde) vän till mig inte alls varit en sådan bra vän. Behöver inte gå in på detaljer men jag trodde verkligen denna människa kände mig. Det gör ont att veta vad denna människa tycker. Jag vet att man inte borde bry sig om sådant men helt ärligt, hur ska man kunna låta bli?
Det är sårande att denna dåliga uppfattning om mig håller sig levande på grund utav mina så kallade vänner.
Jag är som jag är. Jag är den jag är. Detta sociala handikapp jag dras med gör allt så himla svårt. Ska jag behöva förklara för alla första gången jag träffar dom att jag har social fobi? Att jag kanske inte kan öppna mig lika enkelt som andra? Att jag har svårt att få mig själv hörd? Att jag inte alltid vågar visa min personlighet utåt? Det är svårt nog som det är, och jag behöver inte den "hjälpen" att folk tror jag tycker illa om dom eller helt enkelt tror jag är för fin för att prata med dom.
Sen när jag får reda på att folk jag tycker om fördummar mig p.g.a detta gör att jag stänger in mig själv ännu mera.
Jag visste inte att jag var en sådan börda.
Jag behöver inte detta och jag förtjänar det verkligen inte för jag VET att jag är en fin människa med ett gott hjärta. 
Jag kanske inte alltid kan visa folk med ord hur mycket jag tycker om dom, men jag hoppas folk vet det trots allt. Jag försöker så gott jag kan. Jag lovar.

Back to life, back to reality

Kl är 9 och första maskinen med tvätt är redan igång. Känner mig effektiv idag. Ska ut på massvis med ärenden idag också. Måste först och främst till en optiker då mina glasögon har gått sönder, sedan måste jag även leta efter en ny handväska, köpa nytt smink och ny hårfärg. Låter ju som en drömdag för alla tjejer men jag tycker inte om att shoppa. Jag vill sitta hemma framför cancerskärmen och klicka hem det jag vill äga. Som tur är behöver jag inte pröva massa kläder idag... blä.

Ska gå och klippa av mig håret idag också. Tänkte åka till Kista för har hört så bra om dom men när K berättade att det är ca 2 tjejer och en miljon killar som jobbar där så ångrade jag mig. Det låter kanske fjantigt men jag går till frisören så pass sällan att när jag väl går dit känner jag mig obekväm som fan om en främmande karl ska pilla mig i håret. Nej tack, det känns för intimt å något sätt. Detta är ungefär också varför jag HATAR att bli masserad och dylikt... främmande människor ska ge fan i att ta på mig.

Har fortfarande inte riktigt ställt om mig själv från i helgen känner jag. Då vaknade man, öppnade dragkedjan till tältet och tog en cigg 2 minuter efter att man öppnat ögonen. Jag har nu varit vaken i ca 30 min och har fortfarande inte rökt men kände suget så fort jag vaknade. Känner i halsen att jag rökt på tok för mycket redan.

Nu ska jag sminka mig riktigt jävla mycket och klä mig i klänning, trots det dåliga vädret, bara för att jag faktiskt kan!