Jaha.. nu sitter jag här. I mitt barndomshem. Många minnen ifrån detta hus där jag bott så länge jag kan minnas. Detta kommer vara mitt hem nu följande sex veckor. Kändes aningen vemodigt när jag packade ihop mitt liv i 2 resväskor och lämnade min och Kims gemensamma bostad. Inte nog med att jag kommer sakna honom fruktansvärt mycket, men jag lider av svår hemlängtan. Har svårt att sova borta bara för en natt utan att önska att jag var hemma i min egen trygga säng.
Det kommer säkerligen bli bättre med tiden men redan nu efter bara några få timmar så känner jag en otrolig längtan efter mitt vanliga liv. Mitt liv där jag ligger i soffan i vårat halvstökiga vardagsrum och tittar på tv medans Kim spelar spel på sin dator. Mitt liv där Kim väcker mig mitt i natten för att tala om att jag inte borde sova på soffan, utan gå och lägga mig i sängen. Mitt liv där jag vaknar upp i mitt hem.
Eftersom jag måste bo någonstans är mina föräldrars hem garanterat det bästa valet, men jag behöver vänja mig.
Imorgon kommer kanske syster förbi och även Kim skulle titta förbi efter jobbet någon gång. När far kommer hem ifrån jobbet ska vi ta en åktur med bilen. Del eftersom jag måste vänja mig vid att köra bil igen efter ett år, och dels för att jag måste kolla upp hur man tar bilvägen till arbetet.
Övningsköra när man haft körkort i 5 år är det nog inte många som gör. Lyllo mig.
No comments:
Post a Comment