Besök från sjukhuset. TGIF?

Ok så fredagen blev inte alls som jag väntade mig. Vaknade pigg och glad. Spenderade hela dagen med Kim. Vi åkte och handlade, lagade middag och spelade ett parti monopol. Jag var pigg hela kvällen. Vi kollade på criminal minds halva natten. Runt 00 säger kim att han börjar bli trött men jag vill kolla på ett avsnitt till, hånar han lite på skämt för att han är så klen och vill sova. Sen från ingenstans känner jag bara hur något blir fruktansvärt fel. Fötterna domnade bort. Händerna domnade bort. kallsvetten bröt fram och synen försvann. Det susade våldsamt i öronen och kroppen lade av totalt. Jag sjönk ihop i soffan och skrek i panik att kim skulle ringa ambulans. Min tid var inne tänkte jag. Jag minns att jag tänkte på mamma innan det blev svart.

Sekunder senare vaknar jag till och kim pratar med en sjuksyster på 112. Ambulans är på väg och kim försöker hålla mig vaken, men har svårt att hålla kontakten med mig.
Britt kommer över och försöker hjälpa till i väntan på ambulansen. Under tiden får jag svårare och svårare att andas. Strupröret krampar ihop och jag får ont i bröstet. Paniken blir värre och det hjälper inte direkt. Sprängande huvudvärk tillsammans med allt detta och jag är övertygad om att jag inte kommer vakna upp hemma på morgonen. Jag mår illa och det känns som jag ska kräkas vilken sekund som helst.
1h senare traskar sjukvårdarna lugnt in genom dörren och tar puls och blodtryck och kollar om jag har feber. Dom säger att det inte är något fel på mig, säger att jag ska ta 2 alvedon och ringa tillbaka om det blir värre. Tack för oss, hej då.

Sen var det bara vi igen. Jag fick helt enkelt svälja svaret att detta inte är något farligt utan en ren reaktion på stress och nerver. Jag skulle bara vila så skulle allt bli bra.
Tips om att gå till doktorn och göra en hälsokoll. Ta blodprover och kolla upp lymfkörtlarna som bråkar.
Jo man tackar... jag trodde precis att detta var min sista kväll på denna jord. Detta hjälper inte direkt min dödsångest och rädslan för att dö är värre än någonsin, mest pga hur snabbt jag såg att Elin rycktes ifrån denna värld.

Idag har jag ont i hela kroppen. Känns som jag gått 30 rundor i ringen och jag är fullkomligt utmattad. Nu blir det till att vila, och sedan måste jag ta tag i detta med läkarbesök. Måste finna ett sätt att lugna mig själv, och vad är inte bättre än att vaggas in i falsk trygghet av en läkare som bara vill åt mina pengar?