Saturday, February 22, 2014

End of the road

Vilket bakslag jag fick hos öronläkaren. han slog hål på exakt alla spekulationer. Det är inte snack om nå kristaller här inte. Balansorganet ser ut och fungerar precis som det ska. Somliga kanske skulle se detta som en bra sak, men inte jag. Hade det varit kristaller så hade jag vetat vad som var fel och jag hade vetat att det hade gått över.
NU är jag tillbaka på ruta 1 igen. jag har ont och mår piss, men ingen vet varför. Var uppe hos läkaren på Arlanda i torsdags för jag hoppades på remiss till en MR, men nej. Han vill ge det lite tid. "Du har ju inte haft ont i huvudet så länge, så jag vill ge det lite tid. Kom tillbaka om 2-3 veckor så ska vi kolla igen" Under tiden fick jag tips att åtgärda alla småfel som kan påverka huvudvärken negativt.
Jag ville gråta. 2.3 veckor?! Är min smärta så ointressant? Jag har inget liv längre. All energi går år till att hålla mig glad och upprätt på jobbet, såfort jag kommer hem så är det som om jag stänger av. Jag vill inte leva såhär. Jag kan inte. Jag är så trött på att gråta varje dag. Jag är inte mig själv, och jag saknar mig. Jag vill bara leva igen. Jag vill sluta äta smärtstillande dagarna ut. Jag vill sluta ligga vaken hela nätterna för att det gör ont.

Idag ska jag ta mig till en optiker för att kolla linserna. Det var 6 år sedan (!) jag kollade sist så det påverkar garanterat huvudet negativt. Tandläkare ska bokas för att leta infektioner i tänder och käke. Det känns som om jag är någon slags försökskanin. Jag vill bara få hjälp nu.

No comments:

Post a Comment