Måste säga att ibland är det väldigt jobbigt att vara så morgonpigg som jag är. Sitter och glor på dåliga Adam Sandler filmer och äter frukost i min ensamhet. Vill ju inte vara så fräck att väcka Kim bara för att jag behöver konstans sällskap... som ett litet barn.
Jag är precis som ett barn när det kommer till den punkten faktiskt. Jag är mörkrädd, och det späs på när jag är ensam. Jag hatar att vara ensam på kvällarna och nätterna. jag hatar att vara ensam på dagarna för jag blir alldeles för raslös. Jag behöver konstant tillsyn och sällskap för att jag ska fungera normalt. Sitter jag hemma ensam en hel dag så äter jag antingen konstant hela dagen från morgon till slut eller så äter jag absolut ingenting.
Jag behöver träna mig själv lite.
Vilka I-landsproblem jag har.
Viljan att flytta ifrån Märsta har vuxit något så sjukt mycket nu. Den gjorde sig påmind varje gång jag läste om morden på dom små barnen i sigtuna, varje gång jag läste om hur någon blivit misshandlad i vårat område, varje gång jag hörde någon prata om hur illa läget är.
När jag sedan fick veta att en vän till mig blivit våldtagen i sitt eget hem bara några gårdar bort kände jag att detta är nog.
Jag vill inte bo här. jag vill inte vara här. jag vill inte behöva vara rädd varje gång jag går utanför dörren, eller varje gång Kim går utanför dörren.
Jag vill bort. Långt bort.
Gnäll gnäll gnäll.
Nu ska jag kolla klart på min Adam-film (min låtsasfru) och dricka upp min energidryck... You are what you drink!
No comments:
Post a Comment