Nu vet jag inte riktigt vad som händer. Varit med om så mycket förändringar dom senaste veckorna, så jag känner knappt igen mig själv längre. Jag skräms av mina tankar och mina känslor som inte går att hålls i styr. Jag kan inte kontrollera mig själv längre. Det är så mycket jag vill säga, och så mycket jag vill göra men jag kan inte på något sätt få utlopp för allting. Jag har så stora drömmar om framtiden.
I natt drömde jag om något så fruktansvärt men samtidigt om vad som kunde vara den stora friheten.
Varför blir det alltid såhär? Är jag rädd för säkerheten jag har? Letar jag omedvetet efter saker som utmanar mina sinnen?
Jag kanske inte klarar av det vanliga enkla livet. Jag ska alltid göra allt så svårt för mig själv.
På ett sätt gillar jag det svåra. Det jobbiga. Det får mig att känna att jag lever. Det får mig att verkligen tänka till och söka i mitt inre om vad jag verkligen vill och känner.
Det värsta är när man upptäcker att något man varit så säker på inte alltid stämmer, eller när man märker att man vill ha något som är absolut omöjligt.
I'm only in it for the kicks.
welcome to my silly life honey
ReplyDelete