Jag är så otroligt stolt över mig själv och mitt utmärkta sinne för planering och framförhållning. (jag ska absolut inte bli projektledare eller ingenjör)
Jag kan med gott samvete säga att jag har varit medveten om min flytt i 2.5 månader och igår, ja precis dagen INNAN flytten, då slog tanken mig att det kanske vore bra att börja packa.
Jobbet drog ut på tiden och jag kom hem runt 5. Då var det bara att sätta igång med allt allt ALLT! Packa, städa, fixa, greja, dona, plocka, diska, sortera, kasta.
Höll på fram till ungefär kl 1 på natten då jag tokdäckade på mindre än 2 sekunder när jag la mig i sängen.
Klockan ringde vid 7 imorse och då vart det till att svepa 2 st powerking och fortsätta med allt. Väntade flytthjälp vid 10.
Vid 9 var jag faktiskt klar och hade en hel timma till godo. Känner nu i benen (och i magsåret) att detta inte var det bästa jag gjort detta år men som Pontus sa "Framförhållning är för mesar"
Liza kom på besök och vi tog en tur ner till garage efter den obligatoriska flytt-pizzan. Där blev det genrep med ashög volym och en vägg som behövde tvättas.
Nu ska jag mysa ner mig i soffan/sängen för första natten i nya hemmet, som jag för övrigt känner mig mer hemma i efter några få timmar än vad jag gjorde efter 3 år på Bure.
Jag känner mig fri.
Jag känner mig avslappnad.
Jag känner mig hemma.
jag känner mig lycklig!
Vad trevligt för dig!
ReplyDelete