I'm a living piece of art

För 161 dagar sedan var jag i Gröndal och bokade min nästa tatuering. Jag fick det plastiga lilla kortet med tid och datum skrivet i svart bläck. Jag satt och blåste på kortet i bilen hela vägen hem för jag var rädd att om tiden på kortet försvann skulle även min tid försvinna. Detta var tidigt på hösten, men det kändes som en sommardag. Kim körde genom stan och han var lite orolig över att hans nytatuerade arm låg i direkt solljus. Jag satt mest och drömde om hur min egen arm kommer se ut. 

...Nu har nästan alla dessa miljoner dagar gått. Om 13 dagar är det dags igen. kl 10 ska jag åter igen infinna mig i Gröndal, och där kommer jag sitta tills armen är klar. 7 timmar siktar vi på. Jag tänkte på smärtan, men också på hur värt det är. Jag kan inte förstå att väntan snart är över. Det som kändes så avlägset då är helt plötsligt mindre är 2 veckor bort

Jag vill inte sluta nu. Fötterna blir nog nästa projekt, efter en länge sedan planerad text på ryggen. Vi får se när jag är färdig, men jag lovar er att det inte är ännu!